tisdag 23 november 2010

Pysselryck

Har kommit i en såndär pysselperiod igen och kommer hela tiden på nya projekt jag "aaaabsoluuut" måste börja på, helst redan igår. Härom kvällen insåg jag hur mycket jag behövde en Effigykorsett av nån outgrundlig anledning. Denna påbörjades efter ca en timmes googlande (det positiva med att bunkra tyg som en annan hamster är att man sällan står utan material när man kommer på såna saker) och en halvtimmes mönsterritande hade jag åtminstone en början till projektet. Idag var jag syfröken och visade hur man syr sig en kjortel för en av nybörjarkillarna jag brukar pyssla med på tisdagar och när maskinen ändå stod framme passade jag på att klippa ut insidan till korsetten i ett svart bomullstyg från IKEA (16kr/m, syns inte, finns inte och jag är dessutom fräck nog att anta att ingen kommer klä av mig för att kolla hur jag fodrat min korsett. Ska dock ha ett mörkblått linnetyg som yttertyg sen) och sy kanaler för beningen. Den verkar passa förvånansvärt bra, till min stora lycka och förvåning eftersom jag aldrig sytt korsetter innan, bara fantasysnörliv. Poängen med renässanskorsetter är ju inte att markera och snöra in midjan utan att ge en tidstypisk cylinderform vilket antagligen gör dem lättare att konstruera.

Bortsett från renässansrycket har det blivit rätt mycket skisser på lajvkläder med varierande fantasygrad senaste tiden. Känns som om lajvåret 2011 kommer bli bra mycket bättre än 2010 för min del, och som om jag kommer få många bra ursäkter att sy nya kläder... *visslar*

lördag 16 oktober 2010

Att inse att man är en dryg elitistlajvarvbitch och det där med Vampirelajv

Känns i ärlighetens namn sådär typiskt inte alls riktigt bra.

Denna något smärtsamma insikt började tugga på mig redan i somras, men en natt förra helgen fattade jag precis hur kräsen och kinkig och allmänt irriterande perfektionistiskt bitter jag faktiskt blivit. Det sved. Jag vill inte vara en perfektionistiskt bitter dryg elitististlajvcarbitch. Det är liksom inget släkte jag känner för att tillhöra.

I alla fall, jag bevistade mitt livs första Vampire-lajv i föra helgen som Katarina Vinge, en nyembracead Ventrue från Göteborg som för tillfället befann sig i Jönköping hos en bekant till sin Sire. Jag nämnde ju när jag hade varit på Eden att jag hade lite problem med att komma in i spelsättet, men det var ingenting jämfört med det här. Jag har aldrig varit rollspelstypen som har 3 gig regelböcker på hårddisken eller för den delen tre hyllmeter om man kommer från den lite äldre generationen, och kommer nog aldrig bli heller. Jag blir totalt knäpp så fort folk börjar prata tabeller, och det är med viss övertalning jag ens går med på att spela DoD. Eon har jag knappt vågat peta på. Vampire har också sin beskärda del sånt har jag förstått. Är nog bättre med lajv tänkte jag, mindre tabeller.
  


Och det brukar det ju vara, men Vampirelajv är undantaget som bekräftar regeln, så att säga. Och har man aldrig spelat Vampire the Masquerade innan är det minst sagt förvirrande med alla bluppar som ska fyllas i och hur sjutton de ska påverka min karaktär. Och hur vet man förresten hur många bluppar man får använda? Till min stora förvirring verkade liksom alla utom jag förstå det, och glatt bluppa sig igenom sina karaktärsblad medan jag tittade ganska förvirrat på SL som mer och mer uppgivet försäkrade att "Nylajvare är det sötaste som finns" varenda gång jag pep nåt ursäktande om att jag inte visste vad jag skulle göra här. Men så tillslut, efter 45 minuter karaktärsskapande och en runda till Willys för att handla mat och en runda till Statoil för akut inköp av halstabletter åt mig, samt den vid det här laget klassiska repliken "Va?! Är du inte äldre än SÅ?! adresserad till mig kom lajvet igång. Smidigt nog hade ingen berättat det där om hur antalet bluppar i "Humanity" avgjorde om man skulle vara vitsminkad eller inte. Jag slängde på ett lager ljusbeige ögonskugga i ansiktet för att vara på den säkra sidan, blev ihopsnackad av två vänner och klev in i lajvlokalen. För att mötas av total tystnad. Vampyrerna var inte läskiga. Men att det var så brutalt tyst var det. Och det var väl typ det som präglade den kvällen. Tystnad. Jag är ju van vid att det alltid händer nåt, eller att man alltid kan få det att hända nåt, men nej... Ett par omgångar knackpoker och en diskussion om lämpliga banklokaler i Jönköping var ungefär vad som hände mig. Jag fick sitta med och lyssna vid ett Primogenmöte med, men då var jag så trött att all min energi gick åt till att verka vaken.

Nu i efterhand har jag förstått att det är svårt att få igång lajvandet på ett vampyrlajv. Synd, tycker jag, att fyra timmar av ett enkvällslajv ska gå till dötid och iffande. Vad som hände sen vet jag inte riktigt, jag blev trött och avslutade kvällen med en vän, glass och pommes på Mc'Donalds och satsade på att nana kudde istället. Men det blir ett försök nummer två. Nångång. Det har jag lovat mig själv.

söndag 26 september 2010

Oinspirerat inspirerad

Textil och hantverk är nog det absolut bästa som finns*. 

Så länge man har inspiration vill säga. Men just nu suger det rätt hårt, för jag har ingenting jag vill göra... Och vill jag nånting har jag ändå inte material till det. Och har jag material så vet jag ändå inte riktigt hur jag vill ha det. Har gjort allt för att få igång pyssellusten igen, jag har börjat nålbinda ett par randiga strumpor, broderat korsstygn, försökt sticka igen, virkat, sytt på en renässanshatt åt en vän och lösärmar till min cotehardie, varit på medeltidsmarknd och spanat in Carnis grejer, har till och med försökt unna mig dyrt garn...Men ingenting funkar! Jag inbillar mig att det hade varit bättre om jag kunnat sticka, att det är själva lösningen på problemet, men jag tror det beror på nåt helt annat.Sånt där som man inte vill kännas vid.

På tal om att inte kännas vid så försöker jag ta avsked av mina första försök lajvklänningar för att få lite mer plats i garderoben och skrämma liv i min haltande ekonomi. Har inte använt dem på flera år och borde bo hos bättre behövande. Men jag har alltid haft svårt för att skiljas från saker jag gjort. Gav aldrig bort teckningar som liten till exempel. Får nog växa upp på den fronten och få sålt dem, för trots att de är gamla är de i bra skick och välsydda .

Nostalgibild från landet Lajvien. Madde typ 14 år i fantasykläning.


*Man får säga det om man inte har en pojkvän eller barn som ska vara det bästa som finns enligt de som vet.

fredag 24 september 2010

Hobbyskadad...? Jag?

Jo.... en smula får jag nog erkänna att jag är, för det första jag tänker när jag ser de fyrkantiga röda och gröna mecano-pryttlarna i bilden nedan på en virkblogg är "Åh! De där hade gjort sig underbart bra som brickor till brickbandsvävning!" Nörd? Ja....

fredag 10 september 2010

Syr inte alls till Sörping

Inte på den gröna i alla fall.... Jag gav upp och insåg att jag inte skulle hinna den här gången heller. Så i natt efter mycket funderande krälade jag upp ur sängen och upp för stegen till vinden för att släpa ner min gamla bruna cotehardie och knöla ner den i väskan istället och slippa paniksy på bussen. Och jag kan ha en huvudbonad till den så jag slipper frysa ihjäl, den gröna ska ju bäras utan, helst med halvmeterlångt, utslaget, vågigt rågblont hår ;)

Så jag blir inte pimp, men praktisk. En ordentlig särk, hosor, cotehardie, dok och haklin och bältesväska som omväxling. Har inga belägg på att kvinnor hade bältesväskor då, men jag tänker inte stoppa pengarna i urrigningen igen, och väskan är åtminstone period. Typ såhär, fast bilden är gammal.

tisdag 7 september 2010

I sure have a thing for them....

....those 15th century dresses....

Jag impulsköpte ju tyg för två veckor sen på Visingsö utan att ha ett ordentligt genomtänkt projekt till det (har jag någonsin det?), men lurade i mig själv att jag nog skulle sy mig en ny enkel basklänning till tolvhundragarderoben, men jag inser att jag nog tröttnat rätt seriöst på tolvhundratal nu. Har nog provat alla klänningsmodellerna utom en i Maciejowski och Mannesse by now, och känner för något annat trots allt och tycker att det gula tyget nog hade gjort sig fint som en klänning i samma snitt som den gröngula här till höger. Så när jag är klart med min burgundiska, har vävt banden till min vikingaklänning och fått upp nålbindningsbeskrivningen till Helena så får jag börja ^^ om jag inte hinner ändra mig innan dess.....

Eva Andersson har också gjort en likande, baserade på en annan klänning i samma tavla samt ett par andra målningar och visar den på sin websida

måndag 6 september 2010

Syr till Sörping

Fick igår erbjudande om att åka med l'Mårt och Julia till Söderköping över lördagen, ingenting en medeltidstönt med självaktning tackar nej till, inte ens om man på klassiskt tjejmanér "inte vet vad man ska ha pååå sig". Men det ger sig väl, får jag klart den burgundiska som borde varit klar till Visingsö så vet jag definitivt vad jag ska ha på mig. Jag insåg också idag att jag faktiskt inte har några skor, de dog på Carduus respektive Visingsö av den ganska vanliga åkomman hos skor som används på medeltidsvent, nämligen lossnad sula. Så jag får väl limma och be till Skoguden att de håller under Sörping i alla fall, för senare i höst är planen att gå en kurs i skosömnad. I värsta fall får jag väl göra en Visingsö och ha neutrala tygskor under, men njae.... det kändes ganska fult och fel och skäms.

Så nu ligger jag i soffan, hostar, är allmänt förkyld, ser dåliga dokumentärer om amerikanska inbördeskriget och försöker sy klart klänningen till Söderköping. Hade jag haft en kamera för tillfället hade jag kunnat visa hur det går med, men jag har inte vågat starta telefonen sen den lilla drunkningsolyckan den utsattes för. Den får torka ett tag till.

Förlagan till min gröna klänning som aldrig blir klar...

söndag 29 augusti 2010

Dan Viktor, lusekofta och lite söndagsångest

Söndagkvällsångesten smyger sig på sådär halvdiskret brutalt redan nångång framåt fyra för min del. Mina söndagar tar slut 17.25 sisådär en gång i månaden enligt Swebuss tidtabell. Sen sitter det liksom kvar alla andra söndagarna med.  Och ska man ha ångest redan vid fyra kan man lika gärna strunta i att börja dagen ordentligt, resonerade jag idag, och kom inte utanför huset utan har suttit iklädd favorittröjan, en alldeles för stor maskinstickad lusekofta med udda knäppning köpt secondhand och nålbundit i detdär tunna ullgarnet jag hatade, ända tills jag idag kom på lösningen..... dubbelt garn. Så söndagsångesten, Dan Viktor (ultimat söndagsmusik) och jag kom ungefär halvvägs på ett par vantar i Klippans grå ullgarn idag. Jag gillar vantar, de är tacksamma att göra och inte lika kinkiga som strumpor.

Visingsö

En vecka efter besöket på Öa kan det ju faktiskt vara läge att skriva något med. Tyvärr gjorde jag en Madde och glömde ta med laddaren till telefonen, vilket innebar att batteriet dog och jag inte kunde fota (japp, min bästa kamera är mobilkameran, sad but true). Typiskt dumt faktiskt. Tur att det finns andra med kameror. Som en Daniel, som tagit alla bilderna i detta inlägget.

Åka färja är kul...
Vi tog bussen från Jkpg till Gränna, eftersom pavven snott all plats i Mårten och Hannas bil. Och ingen av oss andra har varken körkort eller bil. Men vi är bra på att vara sällskap och på att åka buss med mycket packning och medeltidskläder, så vi fick extra exp i det den här helgen med. Från Gränna tog vi färjan över till Visingsö, utan att köpa en enda polkagris. Den ni! Men jag krävde en piggelin för att få en glasspinne, eftersom jag hade glömt nålbindningsnålen hemma.

Förberedelsedag, massa folk och massa bilar, och en slottsruin. 

Vår fina gryta, innehållandes vad den innehöll mest. Grönsakssoppa. Här tillagades även den legendariska återställaren aka Telestbrännaren II.
Ekengaardarna. Vissa har en mer spännande Medeltidsvecka än andra. Tur att det finns uppblåsbara kuddar.

Såhär söta blir SCA:iter om de får leka.
Fullständigt borta ála tidigt trettonhundratal.
Mysiga lägret med fina tälten, vårt längst till vänster med röd krenelering... När jag blir stor ska jag också ha en säng i mitt tält.
Robert har varit stygg och flyttat till Stockholm. Såhär går det om man gör det. Tänk på det barn.
Fisken och Farbror Fisk. Även kända som Julia och Alex.
Tusen år för gamla kläder. Men jag var åtminstone glad. Och mössan är bara 200 år fel.
Fotografen himself. Ser oförskämt nöjd ut efter att ha tagit måååånga bilder och fått tramsa runt i rustning. Det gillar vi.

Jag skulle förresten bara köpa en nålbindningsnål på Visingsö. Jag köpte inte bara en nål.. Jag råkade köpa två. Och en sax. Och 2.5 meter ljusgult ylletyg.
Och fick dessutom störningarna och lintråden Julia köpte åt mig i Visby. 
Jag är inte alls prylgalen.
Alls.


Tack för ett fint Visingsö förresten, vi ses nästa år, varesig det blir nåt Tornerspel då eller inte, sådeså ;)




torsdag 19 augusti 2010

Mot medeltiden...

...eller i alla fall psuedomedeltiden med en riddarborg känd från Arn och flappaflappaklänningar i linne ;)

Imorgon drar jag till Visingsö med min favoritförening för att leva medeltid över helgen under Visingsö Tornerspel. Jag hoppas på trevligt sällskap och att kanske hitta lite kul småprylar på marknaden, som enligt utsago ska ha ganska varierande kvalitet, men så är det ju med de flesta mindre medeltidsmarknader... och större med för den delen... ;) Hoppas på att få klart lite småprojekt under tiden, då jag räknar med att det blir en hel del hantverkat. Och att få utfråga Hanna om brickbandsvävning. Jag stör mig på att jag inte kan det än, men det är som om min hjärna inte vill när det är fler än en tråd eller ett verktyg (virknål, nålbindningsnål osv...) inblandat. Två stickor är redan i mesta laget ;)

Idag har jag dessutom sorterat alla mina tyger, slängt, fått nya fina Ikealådor av fadern som numera är både uppmärkta och står så fint så i min för omväxlings skull nystädade bokhylla.

I alla fall, jag planerar att uppdatera med bilder från Öa när jag är tillbaka :)

måndag 16 augusti 2010

Min burgundiska klänning in process

Jag har sen i mars sytt till och från på en klänning inspirerad av en klänning på en tavla av helgonet St. Lucy från 1480. Igår bestämde jag mig för att den ska följa med mig till Visingsö i helgen, så jag fick sätta lite fart...
Bilden är dålig, men igår eftermiddag såg den ut såhär. Mestadels av fodret i livet var fäst och sömsmånerna där fällda just för att hålla fast det, och tre kilar var isydda av åtta. En smula bråttom med andra ord...


lördag 14 augusti 2010

Smäll på fingrarna på nålbindningsfronten

Jag får äta upp mitt klagande över ullgarnerna i ett tidigare inlägg... De ska, enligt de som kan vara alldeles utmärkt fantastiskt jättebra att nålbinda i. Och jag som tyckte de var tunna, tog lång tid att binda i och var svåra att tova... Antar att jag antingen har en annan teknik eller har ett annat förväntat resultat som jag vill uppnå när jag nålbinder. Garnet jag babblar om är för övrigt Klippans svenska ullgarn (flertrådigt) som finns i naturvitt, ljusgrått och mörkgrått. Tänk vad fel jag kan ha om vad som är bra och dåligt garn.

torsdag 12 augusti 2010

De charmerande riddarna...

Erkänn. De är halva anledningen till att man håller på med medeltideriet. Eller inte.... Mest inte, de är bara ett fint plus i kanten. Och jag har nog bara träffat två charmerande riddare. Och de medeltida riddarna var ju ändå inte alltid så charmerande som jag envisas med att tro... I det tyska medeltida manuskriptet "Codex Wallenstein" tipsar man unga riddare om hur man lättast rånar en bonde... Charming, isn't it?

Fiskriddare är dock oförskämt söta. Vem vill inte ha en hjälm med fiskar... Undrar vad föreningen skulle säga om jag dök upp med en sån nästa gång...

Fiskriddare ur Codex Manesse

tisdag 10 augusti 2010

Diskret garnmani och ett par nålbundna tumvantar

(Är man fortfarande diskret om man skriver det på en blogg förresten? Bara som en parantes sådär)

Det har i vilket fall som helst drabbat mig. Helt plötsligt vill jag som aldrig varit speciellt förtjust i annat handarbete än sömnad och virkning då och då ha garn. Mycket garn! Och Vill helst av allt massproducera nålbundna vantar och strumpor bara för att jag insett att nålbindning var nånting jag förstod mig på... Tyvärr hade jag slut på nålbindningsvänligt garn hemma (ni som kan vet hur svårt det är att nålbinda i effektgarn med paljetter...) och i min desperation efter handarbete som hade med ullgarn att göra letade jag tillochmed upp stickor och gav mig på det äckeltunna tvåtrådiga ullgarnet jag köpte billigt för att nålbinda med, men som visade sig värdelöst att både tvinna ihop och att binda i, eftersom det tog en livstid att få ihop fem cm på en vante. Kan, efter mitt stickningsförsök dock meddela att det nog hade gjort sig bra att sticka i om man:

1. Haft mer tålamod än jag, det är tuuuunt.
2. Faktiskt kan sticka. Jag kan bara sticka räta maskor.
3. Vet vad man ska göra av det

Nu ligger det istället tre härvor tunt ullgarn i min korg som jag inte vet alls vad jag ska göra med. Eller ja, den ena ska växtfärgas, men de andra två ligger väl där och skäms och jag längtar efter att få införskaffa mig några nystan DROPS Eskimå, som jag upptäckte gjorde sig alldeles utmärkt till nålbindning efter att ha gjort vantar i det. Tyvärr i den ganska o-höstiga färgen ljusgrönt... Vilket iofs ger mig en anledning att göra ett par höstigare vantar med. Speciellt som det var helt överkomliga priser med, för att vara ullgarn... 30 spänn för 50 g är klart bättre än pandurogarnet jag gjorde min första vante i, som kostade 79 kr/50g... ett och ett halvt nystan Eskimå räckte ganska lagom till ett par vantar åt mig.

Kameran ville inte samarbeta alls idag, de är inte alls tråkbeige utan ljusgröna

måndag 9 augusti 2010

Eden - "när jag blir stor ska jag bli demon!"

Så har man besökt Eden med, som högskolestudenten Johanna Myrbo i sällskap med Stig Ekman (aka Gullet eller Andreas), lika mycket högskolestudent han, båda två med ett relativt nytt men enormt intresse för det övernaturliga som snubblat över information om tébaren Eden, där det enligt utsago skulle hålla till diverse övernaturligheter. Ett besök där kan nog betraktas som en något omskakande upplevelser för någon som hitentills aldrig lyckats med något mer avancerat än att med hjälp av en fyratimmars, svårtydd ritual på latin lägga en skyddsbesvärjelse över ett badrum. Vad besvärjelsen skyddar mot har de dock ingen aning om... Imma på badrumsspegeln månne?

Var ett helt nytt sätt för mig som medeltidslajvare att lajva på, lite intensivare och med mer fokus på intrigerande och karaktärsspel än utrustning och praktiska detaljer. Me likes. Vissa saker jag trodde att jag skulle störa mig sönder och samman på störde mig inte alls efter en stund, utan jag kunde se de positiva sakerna som en spelledare som springer runt i vit mask och mantel och är "osynlig" faktiskt medför. Och jag fick lära mig att uppskatta offpauser, möjligheten att kunna lösa saker snabbt med offtecken inlajv och att inte vara en sån inlajvfascist som jag tydligen är, men det tog en stund och krävde att jag hann bli både arg och sitta och gråta på en mur i centrala Falköping med en svindyr chokladkaka som enda kletiga sällskap.

Ska förresten tillägga att det var ett ruskigt trevligt lajv, och att jag definitivt kommer försöka besöka Eden igen som Johanna.

torsdag 5 augusti 2010

Att helt plötsligt bli nutidslajvare

Det blev jag genom att tänka "Nejmen tjena, kan ju inte vara så svårt att lajva lite vampyr-varulv-tjolahoppsanlajv, gör ju folk hela tiden" när en kompis till mig skulle iväg på lajvet Eden nu i helgen. Således bestämde jag mig för att följa med. Ungefär samtidigt som jag sagt det insåg jag att det nog ändå är viss skillnad på de lajven och mina vanliga fjantasylajv. Och dessutom att jag inte hade en aning om vad jag skulle spela. Och till min fasa fanns där ingen "önskade roller-lista" som det ju alltid gör i min fantasylajvarvärld. Panikpanik. Tack och lov har man tydligen lite kontakter, eller snarare kontakter med kontakter. Således upphittades en Andreas att lajva med, en vampyrlajvsarrangör som till min stora lycka inte heller kände sig riktigt hemma i spelvärlden, samt en medeltids-David som varit där innan. Så långt så bra. Sen skulle man ju då komma på vad som skulle spelas. Det var den svåra biten. Funderingarna gick från spöken till bibliotekarier och stannade tillslut vid studenter med enormt intresse för det ockulta. Vanliga jäkla människor utan osynlighetsmagi, lightningbolts eller huggtänder. Bra tyckte jag, för då förstår jag vad det är jag spelar åtminstone ;)

Således kommer min dag idag inte bli så harmonisk som jag hoppats på, utan det gäller att leta upp gamla böcker, skrivhäften, hitta nåt på wikipedia i stil med "ockultism for dummies" så att man får en överblick av vad man ska låtsas att man kan och se till att stryka lajvkläderna.

Bild från lajvets hemsida, länkad i början av inlägget.

måndag 2 augusti 2010

Att picknicka ála medeltid

Alla som känner mig vet att jag inte gärna befattar mig med moderna kök och modern matlagning om det inte är nödvändigt. Det finns så många som är bättre än mig på det, och dessutom är det tråkigt. Tycker jag då.

Detta innebär dock inte att jag inte tycker att det är barnsligt roligt att laga mat med historisk anknytning och att laga mat i fält över öppen eld... när elden ifråga behagar brinna vill säga... Och det är ju lite sådär mysigt med rotsakssoppa med tallbarr och och gröt med kvistar... Joho! Det är det visst det! Sådeså. Förresten innebär medeltida mat inte alls bara just precis det där jag nämnde, vilket är tur, för annars hade man dött av leda rätt fort. I alla fall, för att komma till syftet med det här inlägget, som faktiskt var att berätta om picknicken Julia och jag bestämde oss för att vi behövde. Julia skapade oss ett litet facebookevent (vad gjorde man innan det fanns facebookevent?) och vi bjöd in i princip alla medeltidsmuppar vi kände. Inte heeeelt oväntat dök inte alla som sagt att de skulle dyka upp upp, men det blev fruktansvärt mysigt ändå, speciellt eftersom Hanna, Mårten och David kom ner en sväng från Jönköping. Vi placerade oss i en park vid ett litet slott i närheten av där jag bor och dukade upp en picknick. Till de satans getingarnas stora lycka.... De tyckte det var precis lika gott som vi. 
David som påstod att han inte var hungrig...


Julia och Signe

Mårten som inte vill vara med på kort och slottet i bakgrunden.
Så för att vara snälla, titta inte på Mårten utan på slottet.

Hanna, Julia och maten placerad på Mårtens något demonterade steampunkbas.  

 

 





 Och för att återigen slå ihjäl myten om den där barriga rotsakssoppan talar jag om vad det är för mat på bilden med. *Kopplar på guiderösten* Till vänster ser vi alltså vindruvor, korv, ost, bröd samt Julias fina vikingakakor som har gömt sig under det stora brödet. Sedan har vi Hannas kryddsmör i fyra olika varianter, bland annat curry och kanel, Davids kött i mycket medeltida aluminiumfolie, Signes hasselnötskakor och närmast kameran saffranspaj efter ett medeltida recept på Historiska Världar (som jag äntligen fick en anledning att prova). Kan meddela att det var riktigt gott med picknick, och alla anledningar att få promenera runt i medeltidskläder är ju bra anledningar ;)

Vem är det som påstår sig vara så himla snygg nudå?

Madde heter jag *vinkvink* och är i grunden glad fantasylajvare (Nej, man får inte slå mig bara för det!) och inte alls halvnitisk yllefascist med en dragning till 800 år gamla kläder som ägnar sin fritid åt att timmavis nysta ullgarner "som kan vara bra att ha...." och att kolla gamla medeltida manuskipt för att "bilderna är ju så söta... och jag ska sy en såndär.... och en sån... och en sån med!" utan det har liksom kommit på vägen ner genom medeltidsträsket som jag numera är ohjälpligt fast i.

Förresten har jag inte alls så höga tankar om mitt utseende som bloggnamnet antyder, det är helt fräckt stulet från en folkvisa.

Min tidsperiod är i huvudsak högmedeltid ála Codex Manesse och Maciejowski-bibeln, men jag flirtar hejvilt med både vikingatiden och sent fjortonhundratal och resten mittemellan när jag känner för det, eftersom jag tycker att det är tråkigt att bara ha kläder för en tidsperiod. Dessutom har jag inga problem med att ränna runt i rust istället för klänningar, och har således ett par uppsättningar mansplagg också.

Jag kan ju inte riktigt kalla mig reenactor "på riktigt" heller, då jag inte är medlem i nån renodlad reenactmentförening (än) men har ändå gott om kunnigt folk och goda vänner runt omkring mig med samma intresse för historia som jag kan åka på evenemang med, vilket jag förresten är oförskämt dålig på. Inte på att hantverka med folk, men att komma iväg på evenemang.Ska helt klart förbättras nästa marknadssäsong.


Jag är i princip helt självlärd på sömnadsfronten och mitt hantverksmåtto som jag applicerar på det mesta har blivit "Hur svårt kan det vara?" vilket oftast resulterar i att jag slänger mig handlöst ut i projekt utan att vara riktigt säker på vad jag håller på med... Oftast går det riktigt bra, men tar betydligt längre tid än för de som "kan på riktigt", som när jag bestämde mig för att jag minsann kunde sy en svärdsskida trots att jag aldrig arbetat i läder innan...


Bortsett från medeltideriet tycker jag att det mesta med textil är roligt, så det händer att jag syr moderna kläder och virkar litegranna när jag får såna infall och det kommer antagligen synas lite här med. Min förra blogg finns på http://hrafninn.blogg.se om man är nyfiken.