Så länge man har inspiration vill säga. Men just nu suger det rätt hårt, för jag har ingenting jag vill göra... Och vill jag nånting har jag ändå inte material till det. Och har jag material så vet jag ändå inte riktigt hur jag vill ha det. Har gjort allt för att få igång pyssellusten igen, jag har börjat nålbinda ett par randiga strumpor, broderat korsstygn, försökt sticka igen, virkat, sytt på en renässanshatt åt en vän och lösärmar till min cotehardie, varit på medeltidsmarknd och spanat in Carnis grejer, har till och med försökt unna mig dyrt garn...Men ingenting funkar! Jag inbillar mig att det hade varit bättre om jag kunnat sticka, att det är själva lösningen på problemet, men jag tror det beror på nåt helt annat.Sånt där som man inte vill kännas vid.
På tal om att inte kännas vid så försöker jag ta avsked av mina första försök lajvklänningar för att få lite mer plats i garderoben och skrämma liv i min haltande ekonomi. Har inte använt dem på flera år och borde bo hos bättre behövande. Men jag har alltid haft svårt för att skiljas från saker jag gjort. Gav aldrig bort teckningar som liten till exempel. Får nog växa upp på den fronten och få sålt dem, för trots att de är gamla är de i bra skick och välsydda .
| Nostalgibild från landet Lajvien. Madde typ 14 år i fantasykläning. |
*Man får säga det om man inte har en pojkvän eller barn som ska vara det bästa som finns enligt de som vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar