Julklappakaos = Grytlappar

Åsså var det jul då ja. Och i år firas den på tre ställen, med två släkter, först min egen dagen innan och på julafton och sedan hos Andreas i Oskarshamn på juldagen. Detta innebär att julklappsbudgeten hade behövt vara ungefär fyra gånger så stor som i vanliga fall (min släkt är liten, hans är STOR), vilket är lite svårt att åstadkomma med en något (extremt väldigt) begränsad studentbudget och på så kort varsel. 

Ångest panikpanik tänker jag och skämtar om att hela släkten helt enkelt får virkade grytlappar. Och sen inser jag att det faktiskt inte var en helt dum idé. Jag har ju massor med garn, och en spiralvirkad grytlapp tar ju bara en kväll framför TV:n. Så i år blir det Hemslöjdat für Alles! även om alla kanske inte får just grytlappar så illustrerar det min poäng... :) 

Förövrigt är gamla frottéhandukar kalas att som mellanlägg när man syr/quiltar grytlappar, det tål, till skillnad från syntetfoder och andra kul grejer man kan använda, maskintvätt på 6o grader utan problem, och smälter inte när man tar ut pepparkakorna ur ugnen....

Det där med får alltså....

Spinn, spinn, dotter min,
I morgon kommer friarn din.
Men kan du ej väva och spinna,
Som varje redliger kvinna
Så får han gå skjortelös.


Hårda bud i barnvisorna... Och tur att det inte gäller nuförtiden, för då hade det vart nedrans kallt för min del. För spinna väv-vänligt garn, det kan jag inte. Men å andra sidan har jag ju ingen friare som är beroende av min fantastiska väv-och-spinn-förmåga, vilket är en himla tur, för då hade jag nog blivit dumpad fort som sjutton... *visslar*
Men nu blir det faktiskt något garnliknande när jag spinner! Folkets jubel! And there were much rejoicing! 


Väl...?


....men herregudkomigennudå! det är ju inte så att jag är typ den sista inom historiefjollsvängen som får för sig att spinna garn...? Det är ju sjukt nytänkande? eller näe, vänta nu lite, det kan nog vara typ så att jag är en av de sista till att ge mig på detta vansinnesprojekt bland de lite ambitiösare ylletokar och textilfjollor jag känner till.... Tuff och alternaiv du är nu Madde... Verkligen!


Ungefär så gick tankegångarna när jag satt och plockade fårbajs ur ullen och frustrerat väste att får är äckliga djur (och DÄR skrek ullfaschisterna rakt ut om kätteri och krävde omedelbar avrättning av mig medelst fårsax... typ) och omedelbart borde lära sig duscha allraminst! Sedermera spred sig den ljuva doften av blött får över köket då den numera diskutabelt mindre äckliga ullen fick bada hink. Och senare torka på ett tidningspapper. 

sen kom vi ju då till den spännande biten. eller åtminstone nästan. Karda ull var ett riktigt terapiarbete som jag faktiskt av nån lustig anledning lärde mig nån gång på mellanstadiet i skolan när vi hade nåt flummigt historietema i samband med Linnés 300-årsdag (Den ullen resulterade för övrigt i vad som kan vara mitt livs mest vidrigt fula textilarbete i form av en tovad väska med med skeva langettstygn i växtfärgat garn och en sne knapp utsågad i ene). 


En uppdatering på hur garnet blev kommer senare (när skillratingen är lite högre och jag slipper skämmas..), precis som en uppdatering på tältet, men det känns lite onödigt att blogga om tältet när det består av två ihopsydda tygsjok, en 28-metersrulle tyg och ett anatl bräder...

Fullt upp!

Hejåhå!

Just nu håller jag ett helt galet tempo på alla tillgängliga fronter och några till. Det ligger ett påbörjat Osebergatält hemma hos Andreas (ja, snart är nördbotten nådd och passerad, jag skulle ju aldrig sy ett tält hade jag ju sagt ju!), ytterligare tyger till vikingadräkten har inhandlats och ligger och morrar åt mig, jag drömmer mardrömmar om ekvivalenta substansmängder, molförhållanden och hur batteriet i min grafräknare dör och annat skolrelaterat… och igår fick jag en påse ull som är tänkt att bli garn. Så nu sitter jag i textilsalen och längtar hem till mitt nytvättade fårludd. Jag som aldrig skulle spinna garn…

Växtfärgning the hur-svårt-kan-det-vara-way

Utförs förslagsvis ytterst spontant när man kommer hem från skolan och man inte har något egentligt man måste göra. Eller ja, så gjorde jag i alla fall och resultatet blev definitivt klart godkänt. Såhär gjorde jag:

Leta upp dendär stora grytan du skaffat dig på nån dammig loppis ifall du skulle på för dig att någonsin vilja växtfärga.
Fyll den med vatten typ två tredjedelar (annars får liksom inte tyget plats utan att vattnet rinner ut) och hiva i din gurkmeja. Det där med hur mycket man ska ha i är lite lurigt, men ju mer man har destå mer mättad verkar färgen bli. Med andra ord, efter behag i bästa farbror Melker-stil.

Currysoppa? Njae... Men jag blev rätt sugen på att ösa i lite kyckling istället för tyg...
ser ju rätt gott ut. Änsålänge.

Medan du låter din gryta med färg koka upp lägger du ditt tyg i vatten så att du är säker på att det verkligen blir genomblött, annars blir det flammigt och dumt. Lägg det successivt i varmare och varmare vattenbad för att inte chocka yllefibrerna när du lägger i det i grytan som ska hålla ungefär 90 grader under färgningen (Fråga mig inte varför, jag hänvisar till internet...). Annars blir det bara en ledsen vadmalsklump av ditt ylle. Och det känns ju rätt onödigt.

Yumyum.... Ylle i gryta, what else?

Jag lät tyget ligga i ungefär tre timmar, och det verkar han gått alldeles utmärkt bra.

Det svartvita fiskbensyllet fick en gulgrön nyans och linnet (som mest var i som test) blev kitschigt citronsorbet-gult.

Ignorera att bildkvalitén är rätt långt ifrån to-die-for.. Det var fint i kameran....

Den uppmärksamme kanske upptäcker att jag inte skrivit något om betning, detta beror helt enkelt på att jag efter lite googlande kom fram till att det inte var nödvändigt när man färgar med gurkmeja som fäster rätt ordentligt av sig självt på tyget (och på tangenterna till min laptop…)

Det var allt för nu, nästa inlägg kom,mer antagligen att handla om Greger, och vem det är, det får ni veta nästa gång...!

/Maddesaurusen

Söderköping och lite väskpyssel

....Eller den ädla konsten att bränna pengar hos Burr. Igår var Andreas och jag i Söderköping, med tillfälligt sällskap i form av Hanna, Mårten och mini-Manne (som för övrigt var väldigt söt i sin nya fina linnehuva).
Planen var att kika runt lite, köpa svärd och bälte åt Andreas och nån meter tyg åt mig. Vi lyckades nästan.... Det blev inget svärd, men en scramsax. Och det blev inte nån meter tyg, det blev 3.5. Och det blev inte bara ett bälte, det blev blingbling i form av beslag, remände och spänne med.

Ähum...

Det fanns ju så mycket fint... Och så mycket saker man inte visste att man behövde förrän man såg dem... Detta resulterade i en shoppingorgie utan dess like. Och ja, vi skämdes lite i efterhand. Men man ska ju ha grejerna förr eller senare. Sådeså... ähm...  Det inhandlades alltså, (för den som inte ser vad allt är på bilden):

• Typ två-tre kvadratfot oxblodsrött läder (som Andreas gör väska av nu när jag skriver)
• En halvmeter siden.
• Tre meter grönt kläde (rea på Korps...*visslar*)
• Sköldbuckla
• Handbojor....
• Handsmidda spikar till skölden
• Bandvävsfäste och garnsticka
• CD med brickbandsmönster bland annat som jag FICK =) (Tack snälla brickbandsgurun Louise!)
• Benlindekrokar i fågelmodell
• Örslev (testade den, galet läskig känsla, den får hänga som prydnad!)
• Bältesspänne och remände i drake-style
• Diverse blandade pärlor
• Pärlspridare
• Blandade halvädelstenar
• Drakskeppshänge till pärlraden
• Smalt ringspänne i brons
• Typ en meter blandad bärnsten.
• En styck scramsax
• Bältesrem
• Spänne och remände åt andreas
• Ströningar, också i brons.

Med andra ord har vi att pyssla med ungefär lagom till nästa marknadssäsong...

Andreas med ny scramsax.

Nya vita undersärken invigdes med.
Behöver jag nämna att den redan är grå på sina ställen?  ;)

Vi har börjat dona med en ny bältesväska åt Andreas i lädret idag med (eller ja, vi och vi, jag står för idéen, skissandet och de uppmuntrande tillropen som gör ATT det blir gjort och Andreas för arbetet). Den är lite lätt inspirerad av Röstaväskan, och lär förhoppningsvis göra sig kanon till den nya kaftanen som också är på G.

Början på mönsterskissande

Andreas skär bitar.

Väskan är "To be continued" till nästa helg, då jäklar i mig ska det hantverkas!

/Blingtokan

Dagens Midgårdsproblem och lite annat blandat.

Ja, som rubriken lyder, tänker jag upplysa er om dagens Midgårdsproblem (i-landsproblem för vikingar...), som idag är två saker. Jag har inget grönt ylle till en ny hängselklänning och Andreas tvåtrådiga lintråd som vi köpte secondhand var upprullad av en klar kandidat till Årets Brist På Logik-pris, som hade rullat två trådar på nåt eget specialsätt som resulterat i Trassel. Ja, med stort T. Tänk så fint att det finns skruvdragare då. De är alldeles utmärkt för att rulla tråd. Bara så ni vet. Dagens tips.

För övrigt nålbinder jag strumpor åt Andreas och fållar den nya vita särken. Den är i tightaste laget, men så är den ju inte tänkt som outfit när man reser tält, krälar i lera eller diskar, faktiskt. Är nog första gången med tanke på att jag i vanliga fall brukar se särkar som slitplagg och använda dem som portabel handduk....vi får se hur länge den klarar sig undan.

Bild by morfar ;) 

Lite bättre bild på Andreas och mina kläder ifrån förra helgen. Nästan så vi lyckas vara lite söta till och med. Trots att hälften av kläderna ligger i korgen... Det var fullständigt kokhett ute. Fuktig huvudduk på oss damer i varmt väder är ett hett tips för övrigt!
Fast kanske inte nu, nu är det ju nästan höst, i alla fall här.

Sjukt osammanhållet blogginlägg, jag skulle egentligen visat bilder på särken och början på Andreas strumpor, men jag hittade givetvis inte sladden till iFånen så jag kunde inte ladda över dem. Får helt enkelt bli efter Söderköping. Pepp pepp!

Halsontets bidrag till hantverkandet

Är nog avgörande för huruvida många av mina hantverksprojekt någonsin blivit klara om jag ska vara ärlig. Just nu ligger jag i soffan framför TVn och har kommit en betydande bit på min särk bara för att jag sitter och vaktar telefonen i väntan på att vårdcentralen ska ringa. Det kanske blir en ny särk till Söderköping trots allt…

Valshall

Hej och välkomna till ytterligare ett mycket kortfattat reportage av er egen, ständigt kringflängande vikingareporter, nu även med två pärlrader mellan bucklorna! Helgen har jag och min långhårigare hälft spenderat i Blekinge, lördagen spenderades lite närmare bestämt på Senoren, en ö utanför Karlskrona där en samling eldsjälar håller på att bygga en järnåldersgård på historiskt korrekt vis till vår stora förtjusning. Vi träffade dem av en slump på Foteviken i år när vi hamnade bredvid dem under gillet, precis efter att en kompis bjudit in mig till deras facebookgrupp (vikingavärlden är liten...), och nu i helgen hade de öppet hus för att visa upp det de hittills byggt, så då passade vi på att åka dit och kika, tjöta lite och dra på oss vikingakläderna. 

Andreas precis utanför byn, spanande efter hemvändande vikingar
(eller snarare på Möcklösundsbron) i sin numera färdiga handsydda linneskjorta.

Stället ligger alldeles jättefint vid brofästet på den lilla ön Senoren (rekommenderar förövrigt kroppkakorna där...), och platsen har alltid hetat Valshall, det är alltså inte någonting de har hittat på för att döpa byn, utan den heter så. Ganska charmigt faktiskt. De hade inte kommit så fasligt långt, men det som fanns där var trevligt, och turisterna verkade nyfikna. I vissa fall känner man ju sig mer som ett djur på zoo som folk står och glor på när man har vikingadräkt, men där vågade turisterna faktiskt fråga saker, det kändes fint på nåt sätt.

Fina jättetältet (missade av någon dum anledning att fota målningarna på det...)
med en nerplockad vävstol framför.

Boningshuset in progress, kommer antagligen bli kanonfint!

Vera med sin fina vävstol i famnen, en sån ska jag med ha när jag har någonstans att ha den....

Sist (och faktiskt minst) har vi pinnen som tryggat min framtida försörjning ;) Det är ett redskap till en lek som påminner väldigt mycket om dragkamp, där kämparna står högerfot mot högerfot och håller i varsin ände av pinnen och drar tills någon ramlar/tappar taget. Man får inte flytta fötterna. Grejen med den här leken var att om en kvinna utmanade en man som hon ville gifta sig med, var han tvungen att ställa upp. Vann han, slapp han gifta sig med henne, men vann hon skulle de gifta sig. Gissa vem som vann! ;) Inte var det Andreas i alla fall! Men det där med att gifta sig får vänta ett par år, minst. Men nu kan jag åtminstone enligt vikingatida sed utkräva det ;) 

För övrigt är det ingen hejd på ha-begäret för tillfället. ett långskepp hade suttit fint.

Kram Madde

Visingsö Tornerspel

Lördag förmiddag spenderades med pojkvännen och hans familj på Visingsö Tornerspel. Vi iförda vikingakläder (okej, vikingar hade inte tornerspel, men mannen har bara vikingakläder änsålänge, och det är ju fint om man matchar liiite...), hans lillasyster i en av mina tidigmedeltida klänningar, extrabrorsan i fynd från Visby och Emil, fem år, i nysydd kjortel och kraghätta från natten innan som pojkvännen och jag slängde ihop vid tolv-ett på natten. Mamma och styvdfarsa Pojkvän klädde inte ut sig ;)

Pojkvän trär symaskin medan jag klipper ut kjortel i Karins gamla gardin och pojkvännens gamla lakan. 

Resultatet: Beige (ja, den är beige och inte gul) tolvhundra-isch kjortel i viskosgardin med kantning och kraghätta av lakan. Klockan är runt halv två och vi blev nöjda med resultatet med tanke på förutsättningarna ;) 

Kvalitén på marknaden på Visingsö var klart varierande, men bättre än förra året. en del grejer imponerade klart, medan andra mest gjorde ont i HK-själen (stickade ringbrynjor, magdanskjolar, Indiska-grejer och sådär) medan vi sprang på en del försäljare som vi träffat på Foteviken och som hade riktigt fina grejer med. så det blev en del fyndat/syndat i alla fall.

• En styck handsmidd yxa (mannens ;) )
• En vikingakniv med beslag (Också mannens)
• Två nycklar efter vikingatida fynd som efter lite putsande visade sig vara i brons.
• Blandade pärlor i glas/ben/horn (riktiga kvinnor har fler än en pärlrad...)
• Hårspänne i brons /(nu får mitt gamla i tunn plåt köpt för 15 kr på tradera gå i pension...)
• Trefliksspänne i brons, dock från Foteviken

Snart är det dags för Söderköping med, där står siden och ett bälte åt Andreas högt upp på listan.

Brickband och brickbygge

Efter att ha ägnat mig åt brickbandsvävning med viss handledning av Julia häromkvällen och åstadkommit någonting som i alla fall var en smula vackrare än mitt första brickband ifrån förra året ( som var vävt i grönt och brunt bomullsgarn, kan nog mer benämnas som ett garnmissfoster än ett brickband....) som lite tog död på ambitionen att väva band. Det verkade ju snorsvårt. Men vi gjorde ett nytt försök i år och resultatet blev, om än inte perfekt, så en smula stiligare i alla fall. Och jag knäckte nog koden med grejen, för nu äntligen inser jag logiken i det hela. Vilket givetvis ledde till bandvävningsinspiration deluxe. Och akut behov av egna brickor.

Så Fadern och jag begav oss till K-Rauta i jakt på lämpligt bricktillverkningsmaterial (fy för otäcka pappbrickor som bara viker sig och har sig och går sönder och sliter på garnet och.. bläh helt enkelt!) och upphittade någon spännande form av MDF-skiva med sån där slät yta på båda sidorna som kallades för täckboard. 3 mm tjock. 61 spänn för en skiva på 140*210 cm. En sån blir ganska många brickor... Ganska väldigt exakt 600 stycken med måtten 7*7 cm. Men så många sågade jag INTE ut. Bara så att vi är på det klara med det. 

Så för att göra sig egna brickor för brickbandsvävning av modell hållbarare behöver man:

• Lämplig träbit, historisk korrekthet efter behag (jag sket i den och röstar för täckboarden för att den var så snäll att jobba med).
• Såg av valfritt slag som sågar i trä. Fogsvans ála träslöjden är ett säkert kort.
• Borrmaskin med ett 5mm borr för trä.
• Sandpapper.
• Penna
• Måttband/tumstock

Sen kan det vara trevligt med:

• Snickarbänk eller i alla fall sågbockar.
• En tving eller två. Alternativt ett offer som kan hålla i din träbit medan du sågar.
• Vinkelhake ♥ 

Definitivt inte skalenlig bild, men det är en bild!

Vi utgår ifrån att du tänker göra brickor som är 7*7cm stora.

Du ritar alltså en linje 7 cm från kanten på din träbit (Röd linje), som du sedan helt enkelt sågar av från resten av träbiten/skivan. 

Nu har du en rektangel med måtten 7*210, som du sedan ska såga i 7 cm långa bitar (Blå linjer). Detta kommer att resultera i en herrans massa (närmare bestämt 30) 7*7 kvadrater när du sågat klart.

Sågar 7*7-kvadrater till förbannelse...

Därefter mäter du ut vart hålen ska sitta. Jag rekommenderar att hålens mittpunkt ska vara 1 cm från kanten på brickan. Är de närmre än så riskerar träet att spricka (true story...). Borra alla fyra hålen på första brickan, och använd den sedan som mall för resten, så sparar du JÄTTEMYCKET mätarbete...

När du borrat klart alla dina brickor halar du fram sandpapperet och snyggar till kanterna, hörnen och hålen så att de inte sliter onödigt mycket på garnet. Och tadaah, nu har du fullt funktionsdugliga brickor och kan i princip sätta upp din varp och börja väva.

Tredje bandet in progress.

Ett annat sånt där litet vävtips jag snappade upp av Julia var att såna där vävskyttlar som säljs för cirkus en tia i de flesta secondhandbutiker är kalas till inslaget. Om man inte har en garnsticka. Och det har ju inte jag.

Och nu när jag hade tillverkat mig ett antal brickor ville jag ju givetvis testa dem innan bandvävningsinspirationen gick över, så jag satte upp ett band på 10 brickor (en något modifierad version av det som finns på Spångmurs som egentligen är på 12) och började väva. Och blev för första gången nöjd. Bandet blev faktiskt både jämntjockt, jämnbrett och rätt i mönstret! Hallelujah!. Mig nöjd. Nästa projekt blir antagligen ett randigt 1300-talsbälte.

Här kommer lite bilder på mitt livs tredje brickband (med andra ord det första som blev rätt..):

Och sist en bild på ett band jag vävde veckan innan hos Julia bredvid det senaste att jämföra med....

En aning skillnad....

Secondhandrundan (TM)

Så, alltså. Igår begav sig mannen (som är välsignad med en såndär sak som kallas bil som underlättar saker något enormt) och jag på secondhand/"saker-som-kanske-kan-behövas-nångång"-runda och lyckades fynda ganska duktigt. Och införskaffa en del saker som definitivt inte räknas som fynd men som man säkert behöver ändå...

Klickar man på bilden ser man faktiskt grejerna med...

Vi införskaffade (från vänster):

• Ett stycke tennstop
• Ett trästop
• En matskål
• En sked á la 1300-tal (tänk vad man kan snubbla på i Kupans 5:-låda...)
• En korg (osäkert vad den ska användas till men mannen tyckte den var fin, jag höll med)
• Diverse vävgarner i bomull/cottolin/lin som ska bli brickband (de i korgen)
• En vävskyttel (sjukt smidigt till inslaget i brickbanden...)
• Tre nystan Drops Lima i grått som ska bli nålbundna sockar, inte secondhandköp men billiga.
• Ytterligare liten gullig korg
• Diverse små dockor broderigarn i ylle
• Stor bit glesvävt gulgrönt ylle-blandningstyg i tuskaft som ska bli kaftan till Andreas.
• Liten bit brunt ylle med vita rutor (bra att ha....)
• 150*120 cm kritstrecksrandigt svart ylle, mantel eller foder till mannen.
• Två rullar lintråd
• Ett rör med hyskor och hakar
• En rulle brun vaxad lintråd till pärlraden/lädersömnad (Panduro..)
• En styck pojkvän som tyckte han räknades till fynden....

Idag fortsatte den legendariska rundan till Moheda, där det upphittades:

• Två bään (aka fårskinn) för 50:- styck, klart värt. Vet nån hur man får dem att lukta mindre unket skåp?
• Fler broderigarner
• En packe ylleliknande tyger, varav ett visade sig vara 100% ull, det andra blandning och det tredje skräp.
• Två gamla handfållade linnelakan till projekt skjorta. Klorin is needed, though.
• Kardor
• En fårsax
• En skära
• Diverse skålar i trä.
• en post-apoc-ryggsäck

Nu saknas bara tältet....

Vikingeriet

Vikingadjävulen har tagit mig! Ve, fasa och förbannelse! Eller ja... Pojkvännen vill inte hålla på med medeltid, var visst nåt med de tighta "bögiga" hosorna som inte föll honom i smaken senast jag hörde efter, så jag har en komplett vattentät ursäkt till att byta tidsperiod igen, den här gången till blingblingets förlovade tid med oändliga pärlrader och fiskbenskypert.

Så vi åkte till Foteviken. Fem vikingar och ett bihang i en Chrysler som inte hade fattat det där med att vara bränslesnål. Och det var alldeles, alldeles underbart, förutom när:

• Vi höll på att blåsa bort
• Det regnade så att det anlades en mindre sjö i Julias tält
• Mannen dränkte min mobil
• Vi som hade festat á la viking skulle upp på söndag morgon...

Fem snygga vikingar utan bihanget

Tant Signe och Räfven

Sen har jag ju faktiskt varit duktig och och sytt mig en vikingadräkt utan att lägga upp den här innan. Hängselkjolen är i samma modell som den som finns på Historiska Världar, handsyddsydd i fiskbenskypert upphittad på secondhand i Jönköping. Underkjorteln i blått ylle (också secondhandfyndat tyg) är knälång och broderad runt hals och ärmslut med yllegarn. Undersärken är en maskinsydd historia från 2007 som jag sydde när jag började lajva som fick sig en omgång klorin för att blekna lite, en ny, handsydd i vitt linne är på G. Brickbandet i rostrött och vitt runt midjan är köpt pinsamt billigt av litauiska vikingar på Foteviken och den döda räven tillhör Signe. Blinget får en egen bild.

Trött vikinga-Madde dagen efter...

The bling 

• Spännbucklor i brons efter norsk förlaga (Viking Kristall)
• Helsmidd kniv (Köpt 2006 i Salvestaden)
• Nålhus, brons (Historiska Fynd)
• Sax, köpt förra året på Visingsö
• Diverse pärlor, de till vänster är kidnappade av Julia, de högra köpta på Foteviken.
• Mässingskedja, ca 4 meter, köpt på Foteviken av "Mögeltältet".
• Trefliksspännet (som jag glömde fota) också efter norskt fynd, brons (Viking Kristall)

Nu peppar jag finsk vikingaklänning för lajvbruk och brickbandsvävning. Får se hur det går.... ;) 

Lyckan i att ha en förstående nördpojkvän som bara skrattar lite när jag köper bling för över 1000 spänn.

Hans kläder har jag dock inte sytt, kaftanen och pösbyxorna är köpta (vi hade bråttom), men skjortan är handsydd, mest av mig och resten av honom. 

Måste... åstadkomma.... nånting... nångång... GAH!

Hej-jag-kan-omöjligen-åstadkomma-nånting-hantverksrelaterat-över-huvud-taget!
Och det känns ju rätt värdelöst får jag erkänna.
De senaste månaderna har jag åstadkommit början på pojkvännens skjorta till KIR som han sen gjorde resten på själv. That's it.
Jag lyckas liksom inte hitta tiden till att dricka té och handsy längre.
Jag kommer hem, äter, tar det lugnt en halvtimme, svär åt mitt skolarbete, äter igen, upprätthåller kontakten med omgivande mänsklighet via sociala medier och nånstans där är klockan halv tio och jag är för trött för att göra nåt annat än lägga mig.
Det suger.

Jag tror jag behöver träffa folk och bli lite inspirerad igen.