söndag 9 oktober 2011

Det där med får alltså....

Spinn, spinn, dotter min,
I morgon kommer friarn din.
Men kan du ej väva och spinna,
Som varje redliger kvinna
Så får han gå skjortelös.



Hårda bud i barnvisorna... Och tur att det inte gäller nuförtiden, för då hade det vart nedrans kallt för min del. För spinna väv-vänligt garn, det kan jag inte. Men å andra sidan har jag ju ingen friare som är beroende av min fantastiska väv-och-spinn-förmåga, vilket är en himla tur, för då hade jag nog blivit dumpad fort som sjutton... *visslar*
Men nu blir det faktiskt något garnliknande när jag spinner! Folkets jubel! And there were much rejoicing! 


Väl...?


....men herregudkomigennudå! det är ju inte så att jag är typ den sista inom historiefjollsvängen som får för sig att spinna garn...? Det är ju sjukt nytänkande? eller näe, vänta nu lite, det kan nog vara typ så att jag är en av de sista till att ge mig på detta vansinnesprojekt bland de lite ambitiösare ylletokar och textilfjollor jag känner till.... Tuff och alternaiv du är nu Madde... Verkligen!


Ungefär så gick tankegångarna när jag satt och plockade fårbajs ur ullen och frustrerat väste att får är äckliga djur (och DÄR skrek ullfaschisterna rakt ut om kätteri och krävde omedelbar avrättning av mig medelst fårsax... typ) och omedelbart borde lära sig duscha allraminst! Sedermera spred sig den ljuva doften av blött får över köket då den numera diskutabelt mindre äckliga ullen fick bada hink. Och senare torka på ett tidningspapper. 






sen kom vi ju då till den spännande biten. eller åtminstone nästan. Karda ull var ett riktigt terapiarbete som jag faktiskt av nån lustig anledning lärde mig nån gång på mellanstadiet i skolan när vi hade nåt flummigt historietema i samband med Linnés 300-årsdag (Den ullen resulterade för övrigt i vad som kan vara mitt livs mest vidrigt fula textilarbete i form av en tovad väska med med skeva langettstygn i växtfärgat garn och en sne knapp utsågad i ene). 


En uppdatering på hur garnet blev kommer senare (när skillratingen är lite högre och jag slipper skämmas..), precis som en uppdatering på tältet, men det känns lite onödigt att blogga om tältet när det består av två ihopsydda tygsjok, en 28-metersrulle tyg och ett anatl bräder...



måndag 3 oktober 2011

Fullt upp!

Hejåhå!

Just nu håller jag ett helt galet tempo på alla tillgängliga fronter och några till. Det ligger ett påbörjat Osebergatält hemma hos Andreas (ja, snart är nördbotten nådd och passerad, jag skulle ju aldrig sy ett tält hade jag ju sagt ju!), ytterligare tyger till vikingadräkten har inhandlats och ligger och morrar åt mig, jag drömmer mardrömmar om ekvivalenta substansmängder, molförhållanden och hur batteriet i min grafräknare dör och annat skolrelaterat… och igår fick jag en påse ull som är tänkt att bli garn. Så nu sitter jag i textilsalen och längtar hem till mitt nytvättade fårludd. Jag som aldrig skulle spinna garn…