Oinspirerat inspirerad

Textil och hantverk är nog det absolut bästa som finns*. 

Så länge man har inspiration vill säga. Men just nu suger det rätt hårt, för jag har ingenting jag vill göra... Och vill jag nånting har jag ändå inte material till det. Och har jag material så vet jag ändå inte riktigt hur jag vill ha det. Har gjort allt för att få igång pyssellusten igen, jag har börjat nålbinda ett par randiga strumpor, broderat korsstygn, försökt sticka igen, virkat, sytt på en renässanshatt åt en vän och lösärmar till min cotehardie, varit på medeltidsmarknd och spanat in Carnis grejer, har till och med försökt unna mig dyrt garn...Men ingenting funkar! Jag inbillar mig att det hade varit bättre om jag kunnat sticka, att det är själva lösningen på problemet, men jag tror det beror på nåt helt annat.Sånt där som man inte vill kännas vid.

På tal om att inte kännas vid så försöker jag ta avsked av mina första försök lajvklänningar för att få lite mer plats i garderoben och skrämma liv i min haltande ekonomi. Har inte använt dem på flera år och borde bo hos bättre behövande. Men jag har alltid haft svårt för att skiljas från saker jag gjort. Gav aldrig bort teckningar som liten till exempel. Får nog växa upp på den fronten och få sålt dem, för trots att de är gamla är de i bra skick och välsydda .

Nostalgibild från landet Lajvien. Madde typ 14 år i fantasykläning.

*Man får säga det om man inte har en pojkvän eller barn som ska vara det bästa som finns enligt de som vet.

Hobbyskadad...? Jag?

Jo.... en smula får jag nog erkänna att jag är, för det första jag tänker när jag ser de fyrkantiga röda och gröna mecano-pryttlarna i bilden nedan på en virkblogg är "Åh! De där hade gjort sig underbart bra som brickor till brickbandsvävning!" Nörd? Ja....

Syr inte alls till Sörping

Inte på den gröna i alla fall.... Jag gav upp och insåg att jag inte skulle hinna den här gången heller. Så i natt efter mycket funderande krälade jag upp ur sängen och upp för stegen till vinden för att släpa ner min gamla bruna cotehardie och knöla ner den i väskan istället och slippa paniksy på bussen. Och jag kan ha en huvudbonad till den så jag slipper frysa ihjäl, den gröna ska ju bäras utan, helst med halvmeterlångt, utslaget, vågigt rågblont hår ;)

Så jag blir inte pimp, men praktisk. En ordentlig särk, hosor, cotehardie, dok och haklin och bältesväska som omväxling. Har inga belägg på att kvinnor hade bältesväskor då, men jag tänker inte stoppa pengarna i urrigningen igen, och väskan är åtminstone period. Typ såhär, fast bilden är gammal.

I sure have a thing for them....

....those 15th century dresses....

Jag impulsköpte ju tyg för två veckor sen på Visingsö utan att ha ett ordentligt genomtänkt projekt till det (har jag någonsin det?), men lurade i mig själv att jag nog skulle sy mig en ny enkel basklänning till tolvhundragarderoben, men jag inser att jag nog tröttnat rätt seriöst på tolvhundratal nu. Har nog provat alla klänningsmodellerna utom en i Maciejowski och Mannesse by now, och känner för något annat trots allt och tycker att det gula tyget nog hade gjort sig fint som en klänning i samma snitt som den gröngula här till höger. Så när jag är klart med min burgundiska, har vävt banden till min vikingaklänning och fått upp nålbindningsbeskrivningen till Helena så får jag börja ^^ om jag inte hinner ändra mig innan dess.....

Eva Andersson har också gjort en likande, baserade på en annan klänning i samma tavla samt ett par andra målningar och visar den på sin websida

Syr till Sörping

Fick igår erbjudande om att åka med l'Mårt och Julia till Söderköping över lördagen, ingenting en medeltidstönt med självaktning tackar nej till, inte ens om man på klassiskt tjejmanér "inte vet vad man ska ha pååå sig". Men det ger sig väl, får jag klart den burgundiska som borde varit klar till Visingsö så vet jag definitivt vad jag ska ha på mig. Jag insåg också idag att jag faktiskt inte har några skor, de dog på Carduus respektive Visingsö av den ganska vanliga åkomman hos skor som används på medeltidsvent, nämligen lossnad sula. Så jag får väl limma och be till Skoguden att de håller under Sörping i alla fall, för senare i höst är planen att gå en kurs i skosömnad. I värsta fall får jag väl göra en Visingsö och ha neutrala tygskor under, men njae.... det kändes ganska fult och fel och skäms.

Så nu ligger jag i soffan, hostar, är allmänt förkyld, ser dåliga dokumentärer om amerikanska inbördeskriget och försöker sy klart klänningen till Söderköping. Hade jag haft en kamera för tillfället hade jag kunnat visa hur det går med, men jag har inte vågat starta telefonen sen den lilla drunkningsolyckan den utsattes för. Den får torka ett tag till.

Förlagan till min gröna klänning som aldrig blir klar...