måndag 22 april 2013

Det är snyggt med 1500-tal...

Jag var iväg på ett litet minilajv under påskhelgen där jag spelade den tonårstrotsiga värdshuspigan Hilda, tillika lillasyster till värdshusvärdinnan Hulda.

Eftersom jag fått lite mersmak på det här med renässans av att sy kampfrau så sydde jag en ny klänning, enda namnet jag hittat på den är flat-fronted kirtle, så det får väl vara en sån.
Den är handsydd i ett väldigt tättvävt men tunt ljusgrått ylletyg, livet är fodrat med dubbla lager handvävd linne-bomullsblandning och är riktigt stadigt. Snörning i sidan. Jag testade att sy en slitfåll för första gången, det är den som påminner om en volang längst ner och det tänker jag definitivt göra i fortsättningen med när jag syr arbetsplagg.

Ärmarna är som synes löstagbara och fästs för tillfället med en nål på vardera axel. Funderar på om jag ska sätta dit snören istället som på min kampfrau, men vi får se.

Kraghättan är väl inte helt period, men den behövdes med tanke på att det var kallt och vi till och med hade snöstorm. Den är sydd i ett tunt grått ylle. varannan knapp är en bronsknapp och varannan är en bjällra i mässing, så man pinglar ganska sött när man går omkring.

Den lilla mössan är en gammal linnecoif och inte alls tänkt till dräkten, men den var skön att ha håret instoppad i (vilket jag hade för det mesta, utom på just de här bilderna av nån anledning)








tisdag 19 mars 2013

Kampfraun!


Presentation av vinterns knasprojekt:
Kampfrau! - För att flest veck, mest smock och snyggast slitsar vinner.

Foto: Mamma

Foto: Eva Wei
Ignorera arg min.

Tyvärr har jag ingen bra bild på kreationen utan en massa ytterkläder än...
Dräkten består av en smockad undersärk i linne-bomullsblandning (detaljbilder finns i tidigare inlägg), ett liv fodrat med handvävd, läskigt stadig linne-bomullsblandning, kjol med med dubbla boxpleats (3 meter tyg veckat för att passa linningen på 75 cm), löstagbara ärmar, D-formad huvudduk, snitsig hatt med strutsfjädrar samt kappa i ylle fodrad med fuskpäls. De nålbundna vantarna på bild två gjorde jag för jättemånga år sen som mitt första nålbindningsprojekt.

Över lag var det här ett kalasroligt projekt, även om två månader kanske var en lite väl tajt tidsram och det blev en del hets-sömnad framåt slutet. Det absolut segaste var smocken i halsen, som usprungligen var ca 260 cm vid. Det tog nog i alla fall fem-sex timmar att sy ryktrådarna och det är inget projekt jag är jättesugen på att göra om igen den närmaste tiden...

Tygerna är en salig blandning av secondhandfynd och nyinköp. Det gröna är köpt för typ 2 år sen från Korps, det svarta i kappan kommer från lokala Erikshjälpen, det röda var spill från Andreas vikingabyxor. Det enda som faktiskt är köpt specifikt för just den här dräkten är fuskpälsen i kappan, tyget till skjortan och det mörkgrå till kantningarna, i övrigt var det sånt som fanns hemma.
Med tanke på det blev det inte ett jättedyrt projekt, jag räknar med att det kostade ungefär 500 i "projektspecifika inköp" vilket är ganska bra med tanke på hur mycket dräkt jag fick för det hela...

Inspirationen kom dels ifrån andras dräkter, dels ifrån träsnitt och dels ifrån "såhär vore snyggt...". Jag har försökt att hålla det hela någorlunda HK med min begränsade kunskap för tidsperioden för att kunna ha den i fler sammanhang än på lajvet den syddes för (KH 5.9, Stormens Öga), även om jag gjort en del medvetna fusk, som tex att ha spearat liv och kjol.

Jag är faktiskt jättenöjd med slutresultatet och har redan börjat på ytterligare en renässansklänning bara för att det var så himla kul...

onsdag 6 februari 2013

Gissa vad jag gör!

Ja, alltså, vi det här laget borde ni nästan veta att jag är mästare på att ta mig an gigantiska idiotprojekt, helst inom ämnen där jag inte har nån direkt koll bara för att se om jag kan. 
Typ det här.


Stoltheten är total över att ha lyckats med tekniker jag aldrig ägnat mig åt och jag anser mig nästan ha förtjänat en kaka eller nåt. Ungefär som den som kan gissa vad ovanstående är för projekt.

Tyget är en linne-bomullsblandning som var hutlöst billig, vilket var bra eftersom resten av projektet blev rätt dyrt. Bra bilder på det hela utlovas, dyrt och heligt och lär om inte tidigare dyka upp efter vecka 8, då kreationen ska användas under Krigshjärta 5.9. Men jag tänker mig en episk photoshoot typ i helgen.

Får se hur det blir med det då jag även tagit på mig att sy vikingakläder åt en bekant. Första gången jag syr nåt på beställning och dessutom får betalt, det känns bra.

söndag 16 december 2012

Mitt vampirelajvande

Det blev tyvärr ingen utlovad fotosession med dräkten från projekt Lazarus i somras, då dräkten befinner sig hos Andreas i Forserum och jag befinner mig i Växjö. Men jag tänkte skriva lite ändå, men om ett helt orelaterat ämne, nämligen att lajva vampyr, både i och utanför White Wolf's World of Darkness, då det främst är den lajvgenren jag ägnar mig åt för tillfället och jag har efter lite googlande hittat väldigt mycket OM världen, men extremt lite om och från de som lajvar i den världen. Jag letar ofta när jag ska lajva handfasta tips, förlag eller erfarenheter från andra som spelat liknande saker, men jag hittar aldrig nånting. Så då tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter i alla fall.

Jag börjar inlägget som ett vampyrlajv-for dummies, sen blir det mer av en krönika över mitt vampirelajvande med lite handfasta tips och tankar, okej?

Till att börja med finns det flera olika typer av vampyrlajv:
  • Den vanligaste sorten är vampire-lajven, baserade på World of Darkness, främst Vampire the Masquerade, men även Vampire the Requiem, en spelvärld skapad av rollspelsföretaget White Wolf. Jag har ingen erfarenhet av att lajva Requiem, men desto mer av Masquerade.
  • Den andra sorten är vampyrlajven, fristående lajv med vampytema som inte bygger på WoD, men har ibland lånade element från det. Är inte lika vanliga som vampire-lajven och är ofta engångslajv istället för långa, regelbundna krönikor. 
  • Den tredje är fantasylajven med inslag av vampyrer,både lajv som utspelar sig i modern miljö och i klassiska medeltidsfantasyvärldar. 
Jag väljer att fokusera på att lajva i World of Darkness, och då Masquerade, eftersom det är det jag har erfarenhet av. 

Mitt första vampirelajv var det absolut tråkigaste lajvet jag varit på. Det var mycket regler, dåligt rollspelsbejakande och allmänt svårt. Dessutom spelade jag en väldigt tråkig förstagångskaraktär. Vill man läsa mer om mitt första äventyr kan man göra det här (ett inlägg här i bloggen från 2010).
Hur kommer det sig att jag fortsatte om det var så förbaskat tråkigt då?
Jo, jag träffade Andreas. Eller ja, det gjorde jag egentligen redan mitt första vampirelajv, men då var vi bara bekanta och han spelade Furste, så i snackade liksom aldrig. Och när vi väl blev ihop höll han och ett par andra på med att dra igång ett nytt vampirelajv i Jönköping och jag fann mg själv indragen i det hela, utan att vara helt säker på vad jag gav mig in på. Men den här gången men mycket bättre stöd och hjälp i allt som hade med regler och fakta att göra. Vilket, de facto, är det mesta inom vampirelajvandet. Skittråkigt och rollspelshämmande tyckte jag som gröngöling direkt från fantasylajvskogen, och det tycker jag väl fortfarande delvis, men jag har börjat komma överrens med regelsystemen. Tillslut.

Regelsystemet ser många vampirelajvare som tio guds bud skrivna i sten. Det behöver det inte vara.
Mitt bästa tips är: Regler är riktlinjer!
Det går, har jag lärt mig efter ett par år, lära sig vrida på dem eller faktiskt ignorera dem i rollspelsfrämjande syfte. Varför inte låta Giovannin lyckas med sin seduction-challenge liksom? Båda vinner ju på det då det ofta ger så mycket mer spel för alla samtidigt som man slipper hala fram karaktärspapper och köra sten-sax-påse i bästa stämningsdödar-stil. Om du vill spöa på klan nosferatus äckeldryga primogen, dra henne åt sidan och koreografera en strid! Vill man absolut ha den rättvis, kör sten-sax-påse i offrumet och bestäm utgången, knalla sedan tillbaka lite diskret till Elysium och få stryk. Voila! Snygg scen som är mycket lättare för folk att spela på än om ni skulle stå mitt i rummet och jämföra stats.
Jag relentar (lägger mig, ger upp) hellre en challenge för gott spel och hoppas att andra gör det med, vilket en del faktiskt gör.. Tyvärr kan man inte förvänta sig att alla gör det. Det finns till och med de som dessutom fuskar med reglerna så att de blir gröna ansiktet bara för att vinna. De behöver man ibland daska med regelboken (eller i värsta fall, valfri SL) i ansiktet.
Så jag har ytterligare ett tips: Lär dig dina regler, de är din livlina. Lär dig sen hur du slipper använda dem och du kommer att ha mycket roligare!

En annan grej jag har upptäckt är väldigt viktig är: Spela något som intresserar dig!
Mitt första lajv spelade jag Ventrue. Det var tungt, det var ensamt och framför allt: jag var inte intresserad av något som hade med karaktären att göra! Det finns ingen klan som är bättre än någon annan att spela som nybörjare så länge man tror sig kunna spela det. Jag har spelat både Tscimize, Lasombra, Ventrue, Toreador och Brujah. Jag personligen spelar gärna på sk. "Klanstereotyper" (de finns ju av en anledning, anser jag), vilket en del andra lajvare aldrig gör och de menar att man är en duktigare lajvare om man spelar tex Ventrue i trasiga jeans än Ventrue i kavaj, för det är "nytänkande". Problemet är att det gjorts så många gånger, folk har ett så enormt behov av att vara unika att alla blir likadana... Och så står vi där med Jeans-Ventrues och Kostym-Brujahs och skulle egentligen bara kunna byta namn på klanerna, för de har redan uppfyllt varandras stereotyper. Hänger ni med på hur jag tänker? Nu menar jag inte att man inte ska sätta en egen prägel på sin karaktär, det är nämligen det viktigaste. För att kunna spela en karaktär, vare sig det är en enkvälls-SLP eller något du planerat att spela länge säger jag: Gör karaktären till din egen!

Det gjorde jag med min andra karaktär, en Brujah. Det var med henne jag på allvar blev av med "vampyrlajvaroskulden" och insåg hur kul det kunde vara att lajva vampire. Jag satte mig ner med en SL och spånade på vad jag ville spela och det resulterade i Esther Lindberg, idealdottern från Göteborg som blev ebracead mitt i värsta tonårsrevolten ala Sandy i Grease. Ester var pang på, högjudd, rättfram och övertygad. Vad exakt hon var övertygad om varierade, men hon hade inga som helst problem med att upplysa omvärlden om precis exakt vad hon tyckte för stunden samtidigt som hon slängde upp fötterna på bordet. Hon blev råtajt med primogenen, ägnade sig åt att reta upp (och sedemera få välförtjänt råspö av) gangrelprimogenen, kaxa mot nosferatuklanen och blev tillslut utsedd till Whip (vice primogen) av sin polare primogenen. Tyvärr var sagda primogen tvungen att lämna staden ytterst brådskande och det visade sig att när Esthe som en Whip bör, skulle ta över primogenposten visade det sig att den förra primogenen var det enda som hållit resten av klanen från att fullständigt köra över henne, och hon blev efter 45 minuter som primogen avsatt av sina backstabbande klanfränder, skitförbannad och tvingad att lämna domänen i brist på klan. Och jag har aldrig haft så jäkla kul med en karaktär innan som jag hade då. Visst blev jag ledsen när jag var tvungen att byta karaktär och grät en skvätt över stackars Esthers öde, men jag hann med att få känna på det mesta med henne. Både klansamhörighet (trodde jag i alla fall), lite politik, att spela ut en karaktär ordentligt och att tillslut bli av med den. 
Man får bli ledsen när ens karaktär dör/tas ur spel!
Många, precis som jag, lägger ner en bit av sin själ i sina lajvkaraktärer. Det betyder inte att vi på något sätt är besatta galningar som kommer att bli massmördare, utan på att vi är egagerade i det vi gör, precis som skådespelare är engagerade i sina roller. Man får vara bitter på fanskapet som plottade ut en, man får gråta en skvätt och man får svära över sin jävla skithobby. Bara man släpper det och går vidare sen, och inte tar ut det på någon eller blir otrevlig. Då har man missat grejen och borde gå hem och sova ilskan av sig och komma tillbaka när man kan bete sig som folk. Det är ju faktiskt bara en lek!

Konceptbild på Esther Lindberg av klan Brujah, min första seriösa vampirekaraktär.
Ja, det är jag, men det är ett par år sedan.


Nu när vi ändå är inne på att karaktärer dör kan jag ju släng in min personliga åsikt om det här med att döda folks karaktärer. Man får döda folks karaktärer. Men det är en sista utväg. Innan man dödar en karaktär tycker jag att man ska tänka över situationen ordentligt: "Finns det något annat jag kan göra istället? Förödmjuka? Skämma ut? Skrämma till tystnad? Utpressa? Göra till någon annans problem?" Om man känner att det enda rimliga är att döda karaktären, snacka med spelaren! Låt honom eller henne åtminstone få en snygg sista scen med sin karaktär, ett stiligt avslut liksom. Be SL om input om det behövs, de har ofta bättre överblick över situationen under lajven och kan därmed hitta möjligheter du missat. Och tänk efter ordentligt: "Hade jag varit okej med att få min karaktär dödad i det här sammanhanget?". Hade du upplevt det som orättvist eller taskigt är risken rätt stor att ditt tänkta offer gör det med. Chillaxa med dödandet i så fall!

Då kommer vi lite sådär smidigt in på att spela en karaktär "on the edge". En karaktär vars liv eller anseende hela tiden hänger på en skör tråd kan vara en fantastisk adrenalinkick att spela. Eller är det en riktig speldödare som bara leder till att man tar taktiska off-beslut och metaspelar bara för att slippa få sin karaktär dödad = 0 rollspel. Klart ovärt.
Jag spelar för tillfället en "on-the-endge"-karaktär och har gjort så i över ett och ett halvt år i Jönköpings camarillalajv. Hon var ursprungligen en SLP som i egenskap av sabbatsexpert skulle reda upp problemen med sabbaten i staden, och långt ifrån vad hon är idag. 
Eleanor von Essen, Toreador Antitribu och primogen av klan Toreador i Jönköping är den absolut roligaste och mest utmanande karaktär jag spelat. Hon är föredetta Sabbat och till råga på det pathfollower, så det har varit en riktig utmaning att dels lyckas ta henne dit hon är idag, med post och allt, och dels hålla henne vid liv lajv efter lajv. Det är riktigt tungt att spela en icke-humanity-vampyr på ett camarillalajv och jag har växt något enormt som rollspelare av alla problem som uppstår. En del i hennes path säger tex att hon inte får böja sig för någon annans vilja. Man blir mästare på att ta sig runt direkta order efter ett tag.

Med von Essen har jag även spelat på någonting jag inte spelat alls mycket på innan, nämligen sexualitet. Sexualitet på lajv är ett svårt kapitel. Jag har spelat på det regelbundet nästan varje månad i över ett och ett halvt år, och jag tycker fortfarande att det är svårt. Man ska tänka sig noga för innan man bestämmer sig för att spela en karaktär vars personlighet kretsar mycket runt sex och tänka över hur man ska hantera olika situationer som kan uppstå. En annan viktig grej som många verkar missa, framförallt pojkar av någon anledning (kanske för att det är mest de som spelar på sex) är: Skilj på din egen och rollens sexualitet! Allvarligt! Det är skitviktigt! Det du gör ska du göra som din roll, men det betyder inte att du inte behöver stå för det efteråt. Allt du gör inlajv ska du kunna stå för efteråt, och känn av dina medspelare! 
Vi tar min karaktär Eleanor som exempel:
Eleanor är pathfollower, hon följer Path of Pleasure och är därmed en ganska dekadent dam med dragning åt det bisarra. Till råga på det är hon en manipulativ bitch som är van vid att få som hon vill med ett ganska mörkt drag rakt igenom hela sin personlighet. Eleanor är över lag en väldigt sexuell varelse vilket har tvingat mig till att verkligen tänka över hur jag ska spela på det. Ett par grejer jag brukar tänka på är:
- Mot vem? (Vem vet jag är bekväm med det? Man kan testa sig fram väldigt försiktigt med folk också)
- Hur? (Hur ska jag spela på det?)
-Varför? (Ger det resten av lajvet något? Tillför det något till min roll och folks uppfattning om den?)
- Hur upplever andra det? (Är folk okej med det? Riskerar någon att ta illa upp?)
Och framför allt: Kan jag stå för det här efteråt?
Är svaret på ovanstående ja är det i regel rätt okej att fortsätta.

Appropå det här med att känna sig fram med folk när man spelar på sexuella grejer: Ett av mina absolut bästa moments med Eleanor i kombination med sexualitet var med en kille jag aldrig träffat offlajv innan lajvet och vi var ett kanonexempel på att ge och ta spel. Det började med att killen (som för övrigt är homosexuell) på ett väldigt snyggt klassiskt gentlemannavis började stöta på Eleanor som besvarade flirtandet. Det hela övergick i mer personliga samtalsämnen och övergick så småningom i rent oanständiga förslag och bisarra sexuella samtalsämnen, men på ett väldigt snyggt sätt och slutade med att hans roll utlovade en oförglömlig "övernattning". Vi testade oss helt enkelt fram successivt och det funkade kanon. Men man vet ju aldrig vad för lajvare man har framför sig.Men det var en riktigt häftig lajvupplevelse. 

Nu har det blivit en himla massa sexprat, och det var inte riktigt tanken, men det pratas sällan om hur man spelar på sånt på lajv och folk kommer än mer sällan med konkreta verklighetsexempel, så jag tänkte att nu när jag faktiskt hade ett kunde jag dela med mig. Jag hoppas ni överlever. Jag hade definitivt behövt det när jag började spela Eleanor. 

Men för att skutta in på ett betydligt mer lättsamt ämne som en del vampirelajvare är gudomliga på, och en del andra helt hopplösa på, nämligen kläder. Kläderna gör rollen! Så är det faktiskt, i alla fall till viss del, en snygg, välstruken skjorta kan göra underverk för att se respektingivande ut, men bara på rätt roller. Ett halsband här, ett fickur där, lite hål eller en snygg anteckningsbok kan vara detaljerna som skiljer EN karaktär från DIN karaktär. När jag spelar von Essen har jag tillexempel ofta snygga cocktailklänningar eller i speciella fall hellång aftonklänning eller korsett och långkjol, alltid med klackar, alltid med smycken. När jag spelade min Brujah hade jag slitna jeans, dogtag runt halsen och skinnjacka med kedjor och anarkist-A på ryggen. Jag tycker att det är jätteroligt att förstärka rollens personlighet genom att ge dem en egen stil och det hjälper mig massor när jag behöver komma in i rollen.

Jag tänkte runda av lite här och berätta hur mitt vampirelajvande ser ut idag. Jag spelar von Essen regelbundet och Andreas håller på att dra igång ett Sabbatslajv i Jönköping igen efter lite paus. Inte direkt vad jag hade tänkt mig när jag skrev mitt första inlägg om vampirelajv här, men det bevisar väl bara att man inte ska vara för snabb med att döma en lajvgenre antar jag? :)

tisdag 6 november 2012

Vikingadräktsrequest

Ja, och så var det höst då, antar jag. Mörkt är det i alla fall, och slut på både lajv, sommarjobb och marknadssäsong och jag är tillbaka i vardagen och hinner skriva lite här igen medan jag skjuter upp allt annat jag måste göra egentligen. Fiffigt va? ;) 

Det här inlägget är för övrigt lite av ett request från en kompis som var sugen på att se en vikingadräkt lager för lager. Jag antog utmaningen och Andreas och jag begav oss ut i skogen i sensommarsolen beväpnade med min iPhonekamera. På grund av den är bildkvalitén en aning varierande... De blir större om man klickar på dem, förresten.


Första bilden är en aning oseriös, men det var den enda man såg fötterna på, så ni får tyvärr leva med det. Jag har en handsydd särk i vitt linne i standardmodellen med kilar i sidorna. På grund av att jag hade väldigt lite tyg är ärmarna skarvade ungefär fem cm under armbågen, men det syns inte på bilden. I halssprundet sitter ett ringspänne i brons från Historiska fynd. På fötterna har jag ett par väldigt enkla orangea nålbundna sockar och ett par handsydda skor i tjockt skinn. Huvudduken är D-formad och i väldigt tunt linne. Huruvida formen på huvudduken är korrekt för tidsperioden är jag osäker på, men när den är knuten syns inte formen ändå, så för mig är det okej.

Här har jag en underklänning/mellanklänning i väldigt tunt, blårutigt 100%-igt ylletyg från Medeltidsmode. Jag ville testa att göra en riktigt lång klänning för att få den där "fyrkantiga" "skridande-koloss"-känslan man får av guldgubbarna. I deras fall kan det iofs bero på det rådande formspråket och inte på modet, men jag misstänker att det hela har någon form av sammanhang, och eftersom vi inte har några klara bevis på hur en kvinna såg ut under vikingatiden så valde jag att testa det här. 


Som ni ser här är hela formen på dräkten ganska fyrkantig och rak, ingen markerad midja etc. Hängselklänningen är i tunt bladgrönt ylletyg från Korps, dekorerad med brickband i lin köpta på medeltidsmarknaden i Vetlanda i våras. Den är inte lika tight som min fiskbensmönstrade som jag visat tidigare här i bloggen och axelbanden är U-formade istället för rektangulära. I övrigt är det i samma modell som den, dvs baserad på mönstret på Historiska världars dräktsida.


En bättre bild på överdelen av hängselklänningen med brickbanden, samt spännbucklor och pärlrader. Spännbucklorna (efter norskt fynd), pärlspridarna (baltiska, har jag för mig, men jag är osäker) och nålhuset är från Historska fynd, nyckeln är från ett danskt fynd och är köpt av okänd försäljare i Söderköping, precis som örsleven. Här ser man bättre hur jag har knutit huvudduken (väldigt enkelt egentligen) och de U-formade axelbanden.

Över lag är jag nöjd med dräkten, men det saknas en fin kaftan för att slippa frysa när resten av Höllviken håller på att blåsa bort. Vilket verkar vara ett genomgående tema varje år... Det får bli ett "när-jag-har-tid"-projekt framåt våren för att få lite variation från gambesoner och vapenrockar till Krigshjärta. Jag har ett hemskt fint klarrött ylletyg med diskreta, breda ränder upphittat ruskigt billigt second-hand som skulle kunna bli fint. Har exakt samma tyg i himmelsblått med, så jag får fundera lite på vilket som blir finast OM jag nu vågar använda randigt.

Nästa inlägg borde nog handla om dräkten jag sydde till "Projekt Lazarus: De sju nycklarnas profetia" förra året. Dräkten blev min mest avancerade fantasydräkt någonsin (including färgat linne, pösskjorta och snörliv i bästa fantasyanda), men lajvet blev ingen hit för min del... Varför får ni läsa nästa gång ;)

onsdag 1 augusti 2012

Tältet


:Hej och ursäkta för att det är dödare än en medeltidsmarknad när det regnar här. Gick och blev sambo i en liten etta utan internetuppkoppling, vilket försvårar det där med bloggande lite... Fast internet dyker upp i nästnästa vecka säger Telia, så jag håller tummarna, för man blir lite handikappad. Jag kan ut och leka medeltid utan elektricitet i nästan en vecka, men saknas det internet här hemma, ja då jäklar! ;)
Men för att återgå till vad som egentligen är bloggens tema, istället för mitt privatliv, så kör vi här en liten uppdatering på tältfronten:

Ja, alltså, ni vet det där tältet jag har tjatat om i över ett år som ingen som läser här någonsin sett röken av och som ni nog börjat tro att jag hittat på, det existerar faktiskt och numera i användbart skick och har varit både på lajv och på Foteviken.

 Det har utförts empiriska studier av vattenbeständighet (20 millimeter på en halvtimme) med goda resultat (folk som hade ställt sina saker mot tältduken fick skylla sig själva när deras saker blev blöta tyckte jag) och nu är det bara finputstningen kvar, dvs det som aldrig blir gjort för att tältet är användbart nu och för att det är jäkligt jobbigt att sy i vårt lilla kök nu när alla bitar är ihopsydda, typ som fållar och snygga öglor...

Stommen är i alla fall i furu och tältduken i helt o-impregnerad bomullsväv. Det är konstruerat efter beskrivningarna som finns på Fotevikens hemsida, men med en hel del små modifikationer i mått, material, virkesdimensioner och allt annat man kan modifiera...

Det finns dock inga schyssta bilder på tälthelvetet i uppsatt skick, så ni får hålla till godo med de som finns.

Är man dessutom trött på sitt förhållande rekommenderar jag att sy tält (speciellt om stackarn du är ihop med inte är intresserad av historienörderier). Andreas och jag rök ihop ett paaaar gånger och vi var ändå överrens om att vi skulle sy ett tält och hur det skulle se ut. Jag rekommenderar även att sy det i hemlighet för att slippa ha välmenande släktingar hängande över dig som menar att det måste gå bättre om man nålar 16meterssömmen, för det fungerade såååå bra att nåla när hon sydde gardiner för 20 år sen....
Ja, ni fattar, thy tent is thy concern...

Bilder, som sagt:


Det var 30 meter tyg på den där rullen.... Tror det gick åt 27 totalt.
Pettson tyckte att det var ett riktigt schysst ställe att chillaxa på.
Jag var mer skeptisk.

En bra symaskin kan åstadkomma underverk.
I det här fallet är det mormors gamla Husqvarna 2000 från 1969.

Alla pinnar är till Tyson. Även de som är 4.2 meter långa.
Andreas höll inte med.

Stommen. Rasp och hålsåg är bra grejer.
Stackars, stackars vikingar som inte hade hålsåg...

Enda bilden som finns på¨tältet i någorlunda rest skick.
Ska se om jag kan skaka fram nån bättre...
Duken är inte fastknuten i stommen, därav den öppna gaveln  och allmänt säckiga looken.
Men nu är det i alla fall bevisat att tältet existerar. Problemet nu är bara att vi kommit fram till att vi nog behöver ett ryttartält OCKSÅ... 

*suck*

måndag 4 juni 2012

Klantskallerelaterade olyckor

Idag har jag slagit rekord i flest klantiga saker i kombination med hantverk på kortast tid någonsin i mitt liv.
Jag syr ett snörliv i skinn till ett fantasylajv ("Projekt Lazarus: De Sju Nycklarna" om man är nyfiken) och spenderade idag ett par timmar med att tappert försöka sy klart det.
Det resulterade i att jag klippte ut två av samma sidstycke utan att vända på mönstret = ena sidstycket blir ut och in och jag blir tvunget att vända på det, skarva på fler bitar (av skinnet som egentligen inte ens räckte till projektet) och klippa ut en spegelvänd version. När jag sedan skulle sy ihop mitt skarvade sidstycke med resten tycker jag att det går himla segt att få igenom nålen och trycker till, varpå nålskrället går rakt igenom fingret, upp genom nageln och lämnar ett fint, runt hål ur vilket det sipprar blod på ett väldigt retfullt sätt. Detta på ungefär 20 minuter sammanlagt. Behöver jag nämna att det inte blev klart idag heller och att mina fingrar nu är så ömma att det lär dröja ett par dar till innan jag ens tänker fundera på att handsy. Jag som verkligen behövde sy...

Jag får helt enkelt handsy som en gud i helgen. Sådeså.