Det har i vilket fall som helst drabbat mig. Helt plötsligt vill jag som aldrig varit speciellt förtjust i annat handarbete än sömnad och virkning då och då ha garn. Mycket garn! Och Vill helst av allt massproducera nålbundna vantar och strumpor bara för att jag insett att nålbindning var nånting jag förstod mig på... Tyvärr hade jag slut på nålbindningsvänligt garn hemma (ni som kan vet hur svårt det är att nålbinda i effektgarn med paljetter...) och i min desperation efter handarbete som hade med ullgarn att göra letade jag tillochmed upp stickor och gav mig på det äckeltunna tvåtrådiga ullgarnet jag köpte billigt för att nålbinda med, men som visade sig värdelöst att både tvinna ihop och att binda i, eftersom det tog en livstid att få ihop fem cm på en vante. Kan, efter mitt stickningsförsök dock meddela att det nog hade gjort sig bra att sticka i om man:
1. Haft mer tålamod än jag, det är tuuuunt.
2. Faktiskt kan sticka. Jag kan bara sticka räta maskor.
3. Vet vad man ska göra av det
Nu ligger det istället tre härvor tunt ullgarn i min korg som jag inte vet alls vad jag ska göra med. Eller ja, den ena ska växtfärgas, men de andra två ligger väl där och skäms och jag längtar efter att få införskaffa mig några nystan DROPS Eskimå, som jag upptäckte gjorde sig alldeles utmärkt till nålbindning efter att ha gjort vantar i det. Tyvärr i den ganska o-höstiga färgen ljusgrönt... Vilket iofs ger mig en anledning att göra ett par höstigare vantar med. Speciellt som det var helt överkomliga priser med, för att vara ullgarn... 30 spänn för 50 g är klart bättre än pandurogarnet jag gjorde min första vante i, som kostade 79 kr/50g... ett och ett halvt nystan Eskimå räckte ganska lagom till ett par vantar åt mig.
 |
| Kameran ville inte samarbeta alls idag, de är inte alls tråkbeige utan ljusgröna |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar