Växtfärgning the hur-svårt-kan-det-vara-way

Utförs förslagsvis ytterst spontant när man kommer hem från skolan och man inte har något egentligt man måste göra. Eller ja, så gjorde jag i alla fall och resultatet blev definitivt klart godkänt. Såhär gjorde jag:

Leta upp dendär stora grytan du skaffat dig på nån dammig loppis ifall du skulle på för dig att någonsin vilja växtfärga.
Fyll den med vatten typ två tredjedelar (annars får liksom inte tyget plats utan att vattnet rinner ut) och hiva i din gurkmeja. Det där med hur mycket man ska ha i är lite lurigt, men ju mer man har destå mer mättad verkar färgen bli. Med andra ord, efter behag i bästa farbror Melker-stil.

Currysoppa? Njae... Men jag blev rätt sugen på att ösa i lite kyckling istället för tyg...
ser ju rätt gott ut. Änsålänge.

Medan du låter din gryta med färg koka upp lägger du ditt tyg i vatten så att du är säker på att det verkligen blir genomblött, annars blir det flammigt och dumt. Lägg det successivt i varmare och varmare vattenbad för att inte chocka yllefibrerna när du lägger i det i grytan som ska hålla ungefär 90 grader under färgningen (Fråga mig inte varför, jag hänvisar till internet...). Annars blir det bara en ledsen vadmalsklump av ditt ylle. Och det känns ju rätt onödigt.

Yumyum.... Ylle i gryta, what else?

Jag lät tyget ligga i ungefär tre timmar, och det verkar han gått alldeles utmärkt bra.

Det svartvita fiskbensyllet fick en gulgrön nyans och linnet (som mest var i som test) blev kitschigt citronsorbet-gult.

Ignorera att bildkvalitén är rätt långt ifrån to-die-for.. Det var fint i kameran....

Den uppmärksamme kanske upptäcker att jag inte skrivit något om betning, detta beror helt enkelt på att jag efter lite googlande kom fram till att det inte var nödvändigt när man färgar med gurkmeja som fäster rätt ordentligt av sig självt på tyget (och på tangenterna till min laptop…)

Det var allt för nu, nästa inlägg kom,mer antagligen att handla om Greger, och vem det är, det får ni veta nästa gång...!

/Maddesaurusen