lördag 16 oktober 2010

Att inse att man är en dryg elitistlajvarvbitch och det där med Vampirelajv

Känns i ärlighetens namn sådär typiskt inte alls riktigt bra.

Denna något smärtsamma insikt började tugga på mig redan i somras, men en natt förra helgen fattade jag precis hur kräsen och kinkig och allmänt irriterande perfektionistiskt bitter jag faktiskt blivit. Det sved. Jag vill inte vara en perfektionistiskt bitter dryg elitististlajvcarbitch. Det är liksom inget släkte jag känner för att tillhöra.

I alla fall, jag bevistade mitt livs första Vampire-lajv i föra helgen som Katarina Vinge, en nyembracead Ventrue från Göteborg som för tillfället befann sig i Jönköping hos en bekant till sin Sire. Jag nämnde ju när jag hade varit på Eden att jag hade lite problem med att komma in i spelsättet, men det var ingenting jämfört med det här. Jag har aldrig varit rollspelstypen som har 3 gig regelböcker på hårddisken eller för den delen tre hyllmeter om man kommer från den lite äldre generationen, och kommer nog aldrig bli heller. Jag blir totalt knäpp så fort folk börjar prata tabeller, och det är med viss övertalning jag ens går med på att spela DoD. Eon har jag knappt vågat peta på. Vampire har också sin beskärda del sånt har jag förstått. Är nog bättre med lajv tänkte jag, mindre tabeller.
  


Och det brukar det ju vara, men Vampirelajv är undantaget som bekräftar regeln, så att säga. Och har man aldrig spelat Vampire the Masquerade innan är det minst sagt förvirrande med alla bluppar som ska fyllas i och hur sjutton de ska påverka min karaktär. Och hur vet man förresten hur många bluppar man får använda? Till min stora förvirring verkade liksom alla utom jag förstå det, och glatt bluppa sig igenom sina karaktärsblad medan jag tittade ganska förvirrat på SL som mer och mer uppgivet försäkrade att "Nylajvare är det sötaste som finns" varenda gång jag pep nåt ursäktande om att jag inte visste vad jag skulle göra här. Men så tillslut, efter 45 minuter karaktärsskapande och en runda till Willys för att handla mat och en runda till Statoil för akut inköp av halstabletter åt mig, samt den vid det här laget klassiska repliken "Va?! Är du inte äldre än SÅ?! adresserad till mig kom lajvet igång. Smidigt nog hade ingen berättat det där om hur antalet bluppar i "Humanity" avgjorde om man skulle vara vitsminkad eller inte. Jag slängde på ett lager ljusbeige ögonskugga i ansiktet för att vara på den säkra sidan, blev ihopsnackad av två vänner och klev in i lajvlokalen. För att mötas av total tystnad. Vampyrerna var inte läskiga. Men att det var så brutalt tyst var det. Och det var väl typ det som präglade den kvällen. Tystnad. Jag är ju van vid att det alltid händer nåt, eller att man alltid kan få det att hända nåt, men nej... Ett par omgångar knackpoker och en diskussion om lämpliga banklokaler i Jönköping var ungefär vad som hände mig. Jag fick sitta med och lyssna vid ett Primogenmöte med, men då var jag så trött att all min energi gick åt till att verka vaken.

Nu i efterhand har jag förstått att det är svårt att få igång lajvandet på ett vampyrlajv. Synd, tycker jag, att fyra timmar av ett enkvällslajv ska gå till dötid och iffande. Vad som hände sen vet jag inte riktigt, jag blev trött och avslutade kvällen med en vän, glass och pommes på Mc'Donalds och satsade på att nana kudde istället. Men det blir ett försök nummer två. Nångång. Det har jag lovat mig själv.

2 kommentarer:

  1. Vampyrlajv har en tendens att vara aggrotråkiga, dessvärre. Som lajvare som är van vid engångskaraktärer och relativt stor inlevelse/utspelsförmåga så blir övergången ganska BRUPT. Antingen så gör man som du gjorde, dvs anpassar sig och har ganska tråkigt, eller så behandlar man sin roll som en engångsroll, kör den till max och riskerar naturligtvis att den blir dödad innan lajvet slutar, men har betydligt roligare! (risken är att man dominerar hela lajvet på det sättet, men det brukar faktiskt vara ganska uppskattat, folk som får utbrott och med hög röst skäller ut någon är roligare än knackpoker:-)

    SvaraRadera
  2. Får bli nästa gångs projekt när jag vampyrlajvar då, se om jag kan få nånting att hända på allvar :)

    SvaraRadera