söndag 28 augusti 2011

Valshall

Hej och välkomna till ytterligare ett mycket kortfattat reportage av er egen, ständigt kringflängande vikingareporter, nu även med två pärlrader mellan bucklorna! Helgen har jag och min långhårigare hälft spenderat i Blekinge, lördagen spenderades lite närmare bestämt på Senoren, en ö utanför Karlskrona där en samling eldsjälar håller på att bygga en järnåldersgård på historiskt korrekt vis till vår stora förtjusning. Vi träffade dem av en slump på Foteviken i år när vi hamnade bredvid dem under gillet, precis efter att en kompis bjudit in mig till deras facebookgrupp (vikingavärlden är liten...), och nu i helgen hade de öppet hus för att visa upp det de hittills byggt, så då passade vi på att åka dit och kika, tjöta lite och dra på oss vikingakläderna. 

Andreas precis utanför byn, spanande efter hemvändande vikingar
(eller snarare på Möcklösundsbron) i sin numera färdiga handsydda linneskjorta.


Stället ligger alldeles jättefint vid brofästet på den lilla ön Senoren (rekommenderar förövrigt kroppkakorna där...), och platsen har alltid hetat Valshall, det är alltså inte någonting de har hittat på för att döpa byn, utan den heter så. Ganska charmigt faktiskt. De hade inte kommit så fasligt långt, men det som fanns där var trevligt, och turisterna verkade nyfikna. I vissa fall känner man ju sig mer som ett djur på zoo som folk står och glor på när man har vikingadräkt, men där vågade turisterna faktiskt fråga saker, det kändes fint på nåt sätt.

Fina jättetältet (missade av någon dum anledning att fota målningarna på det...)
med en nerplockad vävstol framför.

Boningshuset in progress, kommer antagligen bli kanonfint!


Vera med sin fina vävstol i famnen, en sån ska jag med ha när jag har någonstans att ha den....


Sist (och faktiskt minst) har vi pinnen som tryggat min framtida försörjning ;) Det är ett redskap till en lek som påminner väldigt mycket om dragkamp, där kämparna står högerfot mot högerfot och håller i varsin ände av pinnen och drar tills någon ramlar/tappar taget. Man får inte flytta fötterna. Grejen med den här leken var att om en kvinna utmanade en man som hon ville gifta sig med, var han tvungen att ställa upp. Vann han, slapp han gifta sig med henne, men vann hon skulle de gifta sig. Gissa vem som vann! ;) Inte var det Andreas i alla fall! Men det där med att gifta sig får vänta ett par år, minst. Men nu kan jag åtminstone enligt vikingatida sed utkräva det ;) 

För övrigt är det ingen hejd på ha-begäret för tillfället. ett långskepp hade suttit fint.
Kram Madde

söndag 21 augusti 2011

Visingsö Tornerspel

Lördag förmiddag spenderades med pojkvännen och hans familj på Visingsö Tornerspel. Vi iförda vikingakläder (okej, vikingar hade inte tornerspel, men mannen har bara vikingakläder änsålänge, och det är ju fint om man matchar liiite...), hans lillasyster i en av mina tidigmedeltida klänningar, extrabrorsan i fynd från Visby och Emil, fem år, i nysydd kjortel och kraghätta från natten innan som pojkvännen och jag slängde ihop vid tolv-ett på natten. Mamma och styvdfarsa Pojkvän klädde inte ut sig ;)

Pojkvän trär symaskin medan jag klipper ut kjortel i Karins gamla gardin och pojkvännens gamla lakan. 


Resultatet: Beige (ja, den är beige och inte gul) tolvhundra-isch kjortel i viskosgardin med kantning och kraghätta av lakan. Klockan är runt halv två och vi blev nöjda med resultatet med tanke på förutsättningarna ;) 


Kvalitén på marknaden på Visingsö var klart varierande, men bättre än förra året. en del grejer imponerade klart, medan andra mest gjorde ont i HK-själen (stickade ringbrynjor, magdanskjolar, Indiska-grejer och sådär) medan vi sprang på en del försäljare som vi träffat på Foteviken och som hade riktigt fina grejer med. så det blev en del fyndat/syndat i alla fall.


  • En styck handsmidd yxa (mannens ;) )
  • En vikingakniv med beslag (Också mannens)
  • Två nycklar efter vikingatida fynd som efter lite putsande visade sig vara i brons.
  • Blandade pärlor i glas/ben/horn (riktiga kvinnor har fler än en pärlrad...)
  • Hårspänne i brons /(nu får mitt gamla i tunn plåt köpt för 15 kr på tradera gå i pension...)
  • Trefliksspänne i brons, dock från Foteviken

Snart är det dags för Söderköping med, där står siden och ett bälte åt Andreas högt upp på listan.



onsdag 17 augusti 2011

Brickband och brickbygge

Efter att ha ägnat mig åt brickbandsvävning med viss handledning av Julia häromkvällen och åstadkommit någonting som i alla fall var en smula vackrare än mitt första brickband ifrån förra året ( som var vävt i grönt och brunt bomullsgarn, kan nog mer benämnas som ett garnmissfoster än ett brickband....) som lite tog död på ambitionen att väva band. Det verkade ju snorsvårt. Men vi gjorde ett nytt försök i år och resultatet blev, om än inte perfekt, så en smula stiligare i alla fall. Och jag knäckte nog koden med grejen, för nu äntligen inser jag logiken i det hela. Vilket givetvis ledde till bandvävningsinspiration deluxe. Och akut behov av egna brickor.

Så Fadern och jag begav oss till K-Rauta i jakt på lämpligt bricktillverkningsmaterial (fy för otäcka pappbrickor som bara viker sig och har sig och går sönder och sliter på garnet och.. bläh helt enkelt!) och upphittade någon spännande form av MDF-skiva med sån där slät yta på båda sidorna som kallades för täckboard. 3 mm tjock. 61 spänn för en skiva på 140*210 cm. En sån blir ganska många brickor... Ganska väldigt exakt 600 stycken med måtten 7*7 cm. Men så många sågade jag INTE ut. Bara så att vi är på det klara med det. 

Så för att göra sig egna brickor för brickbandsvävning av modell hållbarare behöver man:
  • Lämplig träbit, historisk korrekthet efter behag (jag sket i den och röstar för täckboarden för att den var så snäll att jobba med).
  • Såg av valfritt slag som sågar i trä. Fogsvans ála träslöjden är ett säkert kort.
  • Borrmaskin med ett 5mm borr för trä.
  • Sandpapper.
  • Penna
  • Måttband/tumstock
Sen kan det vara trevligt med:
  • Snickarbänk eller i alla fall sågbockar.
  • En tving eller två. Alternativt ett offer som kan hålla i din träbit medan du sågar.
  • Vinkelhake  
Definitivt inte skalenlig bild, men det är en bild!
Vi utgår ifrån att du tänker göra brickor som är 7*7cm stora.
Du ritar alltså en linje 7 cm från kanten på din träbit (Röd linje), som du sedan helt enkelt sågar av från resten av träbiten/skivan. 



Nu har du en rektangel med måtten 7*210, som du sedan ska såga i 7 cm långa bitar (Blå linjer). Detta kommer att resultera i en herrans massa (närmare bestämt 30) 7*7 kvadrater när du sågat klart.

Sågar 7*7-kvadrater till förbannelse...


Därefter mäter du ut vart hålen ska sitta. Jag rekommenderar att hålens mittpunkt ska vara 1 cm från kanten på brickan. Är de närmre än så riskerar träet att spricka (true story...). Borra alla fyra hålen på första brickan, och använd den sedan som mall för resten, så sparar du JÄTTEMYCKET mätarbete...

När du borrat klart alla dina brickor halar du fram sandpapperet och snyggar till kanterna, hörnen och hålen så att de inte sliter onödigt mycket på garnet. Och tadaah, nu har du fullt funktionsdugliga brickor och kan i princip sätta upp din varp och börja väva.

Tredje bandet in progress.

Ett annat sånt där litet vävtips jag snappade upp av Julia var att såna där vävskyttlar som säljs för cirkus en tia i de flesta secondhandbutiker är kalas till inslaget. Om man inte har en garnsticka. Och det har ju inte jag.

Och nu när jag hade tillverkat mig ett antal brickor ville jag ju givetvis testa dem innan bandvävningsinspirationen gick över, så jag satte upp ett band på 10 brickor (en något modifierad version av det som finns på Spångmurs som egentligen är på 12) och började väva. Och blev för första gången nöjd. Bandet blev faktiskt både jämntjockt, jämnbrett och rätt i mönstret! Hallelujah!. Mig nöjd. Nästa projekt blir antagligen ett randigt 1300-talsbälte.

Här kommer lite bilder på mitt livs tredje brickband (med andra ord det första som blev rätt..):



Och sist en bild på ett band jag vävde veckan innan hos Julia bredvid det senaste att jämföra med....

En aning skillnad....




söndag 14 augusti 2011

Secondhandrundan (TM)

Så, alltså. Igår begav sig mannen (som är välsignad med en såndär sak som kallas bil som underlättar saker något enormt) och jag på secondhand/"saker-som-kanske-kan-behövas-nångång"-runda och lyckades fynda ganska duktigt. Och införskaffa en del saker som definitivt inte räknas som fynd men som man säkert behöver ändå...

Klickar man på bilden ser man faktiskt grejerna med...
Vi införskaffade (från vänster):

  • Ett stycke tennstop
  • Ett trästop
  • En matskål
  • En sked á la 1300-tal (tänk vad man kan snubbla på i Kupans 5:-låda...)
  • En korg (osäkert vad den ska användas till men mannen tyckte den var fin, jag höll med)
  • Diverse vävgarner i bomull/cottolin/lin som ska bli brickband (de i korgen)
  • En vävskyttel (sjukt smidigt till inslaget i brickbanden...)
  • Tre nystan Drops Lima i grått som ska bli nålbundna sockar, inte secondhandköp men billiga.
  • Ytterligare liten gullig korg
  • Diverse små dockor broderigarn i ylle
  • Stor bit glesvävt gulgrönt ylle-blandningstyg i tuskaft som ska bli kaftan till Andreas.
  • Liten bit brunt ylle med vita rutor (bra att ha....)
  • 150*120 cm kritstrecksrandigt svart ylle, mantel eller foder till mannen.
  • Två rullar lintråd
  • Ett rör med hyskor och hakar
  • En rulle brun vaxad lintråd till pärlraden/lädersömnad (Panduro..)
  • En styck pojkvän som tyckte han räknades till fynden....
Idag fortsatte den legendariska rundan till Moheda, där det upphittades:

  • Två bään (aka fårskinn) för 50:- styck, klart värt. Vet nån hur man får dem att lukta mindre unket skåp?
  • Fler broderigarner
  • En packe ylleliknande tyger, varav ett visade sig vara 100% ull, det andra blandning och det tredje skräp.
  • Två gamla handfållade linnelakan till projekt skjorta. Klorin is needed, though.
  • Kardor
  • En fårsax
  • En skära
  • Diverse skålar i trä.
  • en post-apoc-ryggsäck
Nu saknas bara tältet....


måndag 8 augusti 2011

Vikingeriet

Vikingadjävulen har tagit mig! Ve, fasa och förbannelse! Eller ja... Pojkvännen vill inte hålla på med medeltid, var visst nåt med de tighta "bögiga" hosorna som inte föll honom i smaken senast jag hörde efter, så jag har en komplett vattentät ursäkt till att byta tidsperiod igen, den här gången till blingblingets förlovade tid med oändliga pärlrader och fiskbenskypert.

Så vi åkte till Foteviken. Fem vikingar och ett bihang i en Chrysler som inte hade fattat det där med att vara bränslesnål. Och det var alldeles, alldeles underbart, förutom när:

  • Vi höll på att blåsa bort
  • Det regnade så att det anlades en mindre sjö i Julias tält
  • Mannen dränkte min mobil
  • Vi som hade festat á la viking skulle upp på söndag morgon...
Fem snygga vikingar utan bihanget
Tant Signe och Räfven

Sen har jag ju faktiskt varit duktig och och sytt mig en vikingadräkt utan att lägga upp den här innan. Hängselkjolen är i samma modell som den som finns på Historiska Världar, handsyddsydd i fiskbenskypert upphittad på secondhand i Jönköping. Underkjorteln i blått ylle (också secondhandfyndat tyg) är knälång och broderad runt hals och ärmslut med yllegarn. Undersärken är en maskinsydd historia från 2007 som jag sydde när jag började lajva som fick sig en omgång klorin för att blekna lite, en ny, handsydd i vitt linne är på G. Brickbandet i rostrött och vitt runt midjan är köpt pinsamt billigt av litauiska vikingar på Foteviken och den döda räven tillhör Signe. Blinget får en egen bild.
Trött vikinga-Madde dagen efter...

The bling 
  • Spännbucklor i brons efter norsk förlaga (Viking Kristall)
  • Helsmidd kniv (Köpt 2006 i Salvestaden)
  • Nålhus, brons (Historiska Fynd)
  • Sax, köpt förra året på Visingsö
  • Diverse pärlor, de till vänster är kidnappade av Julia, de högra köpta på Foteviken.
  • Mässingskedja, ca 4 meter, köpt på Foteviken av "Mögeltältet".
  • Trefliksspännet (som jag glömde fota) också efter norskt fynd, brons (Viking Kristall)
Nu peppar jag finsk vikingaklänning för lajvbruk och brickbandsvävning. Får se hur det går.... ;) 

Lyckan i att ha en förstående nördpojkvän som bara skrattar lite när jag köper bling för över 1000 spänn.
Hans kläder har jag dock inte sytt, kaftanen och pösbyxorna är köpta (vi hade bråttom), men skjortan är handsydd, mest av mig och resten av honom.